Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

En omgång kubb

Midsommarafton var lugn och skön, vi firade den traditionellt med släkt och vänner, Malin min kusin är kökschef vilket borgar för fantastisk mat och gårdagen var inget undantag.

Som en del av midsommartraditionen spelar vi Kubb, vilket osökt får mig att tänka på den klassiska sketchen Skattkammarön av Bengt Linder från TV-programmet Estrad 1967. Sketchen med Margaretha Krook, Åke Grönberg, Gunwer Bergkvist och Lars Ekborg handlar om ett sällskap som ska försöka spela ett sällskapsspel tillsammans, men som ganska snabbt blir oense om spelets regler.

Naturligtvis gick det inte lika illa som i sketchen, men när man spelar killar mot tjejer så finns risk för diskussioner.

Kubb

Nu skall jag visa dem