Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
En stad med minnen
Likt fågel Fenix växer det nya Berlin fram ur minnen från kriget och efterkrigstidens kommunistiska styre.
Inlagt 2013-10-14 18:59 |
Läst 2640 ggr. |
Permalink





Hälsningar Lena
Tack Lena
Monumentet över förintelsen är mäktigt och tänkvärt.
Jag tyckte att det gav en liten knorr på bilden, med de två personerna uppe i hörnet.
Tack Anne-Sophie, det är alltid spännande att gå runt i en stad med kamera och Berlin är en stad med många minnen och en lång historia.
Tack Heléne, det känns som att fotografera en gammal faster i nya kläder.
Tack Mikael, kyrkan är vacker i färg med det blå glaset, men för mig så ger svart-vitt en renhet och enkelhet som passar med kyrkorummet.
Gällande bilderna från monumentet över förintelsen så ville jag ge en känsla av oändlighet, paret på rygg kunde jag inte motstå.
//Simon
Tack Simon, upprepningar av geometriska mönster kan vara läckert och ge en grafisk känsla.
Tack Dan, det är härliga miljöer som lockar till fotografering.