Att återvinna sitt liv
Någonstans på vägen under en cancerbehandling riskerar man att förlora sig själv, att glömma vem man egentligen är och vad man brinner för.
Annika fick diagnosen bröstcancer i juni, hon opererades i augusti och genomgår för närvarande cellgiftsbehandlingar som i februari ersätts med strålningsbehandling.
Under behandlingen är det viktigt att se framåt mot tiden efter behandlingen, när man skall ta tillbaka sitt liv.
Man måste sträva efter att behålla sig själv under behandlingen att inte bli sin sjukdom, om det är svårt under behandlingen så gäller det att finna sig själv och återta livet efter behandlingen, det är då som vi i närheten skall vara närvarande och hjälpa till.
Inlagt 2013-11-24 01:29 |
Läst 3480 ggr. |
Permalink





Köp Eckart tolles "en ny jord"!
Köp och ät Manuka honung!
Smile from the heart! Alltid!
Tack Patrik, både jag och Annika har läst ditt mail.
Tack Per, det går ganska bra, naturligt är det jobbigt precis som för alla andra som genomgår liknande behandling.
Behandlingen efter operationen är uppdelad i olika delar, först tre gånger av en cellgiftsbehandling var tredje vecka, den är Annika klar med, därefter tre gånger av en annan cellgiftsbehandling även den var tredje vecka. Från februari och framåt skall hon genomgå strålbehandling varje dag samtidigt som hon får cellgiftsbehandling i mindre doser varje dag i ytterligare tre månader.
En minst sagt jobbig behandling, men man måste se fram mot den tid som kommer efter.
Hoppas på god bättring
Tack Bengt, det går framåt, operationen är avklarad, den första delen av cellgiftsbehandlingen är klar nu är det ung. sex månader kvar av denna behandling.
Hoppas att hoppet finns där och en tro på att allt ska gå bra till slut!!
Det översta porträttet är enormt vackert och berörande med en blick som genomborrar mig!
Tack Anne-Sophie.
Det är tufft för alla som drabbas av cancer eller andra svåra sjukdomar.
Vi hjälps åt att planera tiden efter behandlingen, det tror jag är bästa sättet att klara behandlingen, man får inte bli sin sjukdom utan måste behålla sin självkänsla och sina drömmar.
Fina porträtt med tung känsla av en vacker kvinna!
Tack Wolfgang, cancer drabbar många men aldrig en själv.
Så är det ända till den dag då man ställs inför faktum att det har drabbat någon nära, det är ett uppvaknande som man måste förhålla sig till.
Jag tror att vi så här långt har klarat det ganska bra, naturligtvis var det väldigt jobbigt i början, men eftersom behandlingen pågår så känns det som att det finns en tid efter sjukdomen.
Precis som du skriver, de flesta blir botade och det är vad man måste tro på, att man blir frisk och behandlingen är jobbig men någonting som man måste gå igenom för att bli frisk.
Annika kan statistiskt ha ungefär fyrtio år kvar att leva så vad är då ett års jobbig behandling, 2,5 procent av tiden, det skall gå.
Önskar Er båda Lycka Till - det kommer att gå så bra ska Ni se!
Ta väl hand om varandra!
Tack Heléne, vi hoppas verkligen att allt kommer att gå bra och att behandlingen hjälper.
Hälsningar Lena
Tack Lena, det har varit för mycket den senaste tiden, dels Annikas sjukdom och behandlingar, jag har själv haft tarmvred i augusti och september vilket resulterade i en tarmoperation den sjätte november. Allt detta tillsammans med stor arbetsbelastning har gjort så att tiden inte har räckt till.
Nu har vi haft vårt elände och ser framåt, det kommer att gå bra.
En tuff tid, som man inte kan tänka sig när man inte är i samma situation eller har varit där. Hoppas på en bättring och att vägen till fullt tillfrisknande blir så bra som möjligt!
Ha det fint!
Tack Mikael, att få cancerbesked är jobbigt och svårt att bearbeta. Behandlingarna är nästan ett heltidsarbete, operation, rehabilitering, cellgiftsbehandlingar, möten med läkare, terapeuter osv. därefter stålningsbehandling dagligen under en lång tid i kombination med ytterligare cellgifter.
Kroppen och själen får stå ut med mycket.
Tack Dan.
Statistiskt skulle vi kunna ha ungefär fyrtio år kvar att leva, behandlingen som tar ett år utgör alltså bara 2,5% av den tiden.
Det är jobbigt men det måste gå.
Vi ser framåt, mot tiden efter behandlingarna.
Tack Lars-Olov.
Vi enades hemma att det var rätt att lägga upp en bildserie.
Behandlingen gör att man tappar håret och ett bröst är bortopererat, det är bara att acceptera och det är inget att skämmas för.
Bra o starkt, har själv två kompisar som är under pågående behandling, en för leukemi o en annan för magcancer. ja livet är skört o det skakar om ens trygghet, samtidigt som det kan ge en stark känsla för vad som är viktigt i livet, önskar er allt gott, Mvh, LO