Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Det stilla rummet
Det finns platser dit jag återkommer för att känna stämningen, Skogskyrkogården är en av dessa platser, där råder stillheten och lugnet.
Inlagt 2014-06-09 04:36 |
Läst 1591 ggr. |
Permalink




Tack Ingemar, platsens stillhet gör så att man blir försiktig vid efterbehandlingen.
Bilden på granitkorset blev särskilt fin tycker jag...och himmelen bakom Almhöjden gör sitt till i den sista bilden...
Skogskyrkogården har fått en särskild plats i mitt hjärta av alla fina platser i och kring Stockholm. Verkligen en oas...en plats att vila på men samtidigt må gott av allt det vackra! Fantastisk blandning av natur och arkitektur.
(Dessutom ett av mina pågående fotoprojekt...)
Mvh Lena
Tack Lena, jag har sett dina fina bilder från platsen, jag har under åren laddat upp ett antal bloggar från Skogskyrkogården som är en av stadens vackraste platser.
Himlen har varit uttrycksfull den senaste tiden, jag gillar moln som kan tillföra spänning i bilderna, särskilt tidigt på morgonen och gärna i motljus.
Hälsningar Lena
Tack Lena, det är inte vilken trappa som helst.
Almhöjden är en meditationslund som anlades av Arkitekten Lewerentz, tanken är att den skall förstärka landskapets mjuka och böljande karaktär.
Besökaren når toppen av kullen via en lång trappa, ju högre man kommer i trappan desto lägre blir varje steg, detta är för att besökaren inte ska bli uttröttad av stigningen utan känna ett lugn när hon eller han når själva meditationsplatsen
Tack Wolfgang, platsen är verkligen värd ett besök och man skall inte ha bråttom för området är stort och det finns mycket att se.
Må gott
/Hans-Åke
Tack Hans-Åke, det är lugna fina miljöer som gör att man stannar upp.
Tack Torbjörn, lite bakgrundstext.
En viktig inspirationskälla var Caspar David Friedrich som använde sig av nordiska landskapstyper, som den djupa barrskogen eller en gravkulle på heden omgiven av ekar. "Kulle och åker nära Dresden" skapades av Caspar David Friedrich 1824 och kan ha varit en direkt förebild vid gestaltningen av Meditationslunden.
som du fångat utmärkt