Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
På jakt efter den tik som löper
När barnen var små var man ibland ute i sandlådan när tidningsbudet kom. Idag är det vår terrier G som kräver att få gå ut, festblåsan tränger på och då menar jag med fest att det gäller att ha en välfylld blåsa så att han kan markera överallt.
Idag var han i alla fall först.
Inlagt 2017-01-07 08:42 |
Läst 1106 ggr. |
Permalink


Hälsningar, Bjarne
Tack Bjarne, den vita snön är i alla fall positiv, men dagarna är alltför korta.
Svartvitt är nog ett bra val om man rastat en revirmarkerande hund här!!
Tack Anne-Sophie, färg eller svartvitt hade inte spelat någon stor roll eftersom ingen hade gått där före oss, men allmänt tycker jag själv om vinterbilder i svart-vitt.
Tack Mikael, det är inte ofta man ser helt otrampad snö, den ligger mjuk och böljande som ett stort duntäcke.
Tack Lars Olov, ibland har man tur som här med den orörda snön på gångvägen.