Bara bilder

Tack Stefan, tiden efter andra världskrigets slut var minst sagt stökig.
1946. Blev kommunisterna det största partiet i parlamentsvalet och dess ledare Klement Gottwald utsågs att leda en samlingsregering. En rad radikala reformer genomfördes, bland annat nationaliserades alla större industriföretag. Kommunisterna stärkte sin ställning, inte minst genom kontroll av säkerhetstjänsten
1947. Kommunisterna under ledning av Gustáv Husák tog makten i Slovakien
1948. När de borgerliga partierna i protest lämnade regeringen i början av året cementerade kommunisterna sitt grepp om makten i den så kallade Pragkuppen. En ny författning antogs och i praktiken förbjöds andra partier och Tjeckoslovakien inlemmades i det Moskvadominerade östeuropeiska samarbetet
Slutet av 1940- till början av 1950-talet
Tiden präglades av terror och utrensningar. Ett tiotal kommunistledare hängdes efter skenrättegångar
1968. I början av året blev de slovakiska kommunisternas ledare Alexander Dubcek partiordförande. Han företrädde en reformvänlig grupp inom partiet som ville införa yttrandefrihet och luckra upp planekonomin. Avsikten var att skapa ”en socialism med mänskligt ansikte”.
Demokratiseringen under den så kallade Pragvåren följdes med oro av ledarna i Moskva som var rädda för att den skulle sprida sig till andra länder i Östeuropa. De försökte förmå ledningen i Prag att upphöra med reformpolitiken. Då detta inte lyckades invaderades Tjeckoslovakien av Warszawapaktstrupper, sovjetiska, polska, östtyska, bulgariska och ungerska styrkor, natten till den 21 augusti. Från Väst kom stora protester mot att 600 000 soldater hade invaderat landet.
Omfattande utrensningar gjordes därefter inom kommunistpartiet. Dubceks anhängare avsattes från sina poster och så gott som alla reformer upphävdes. En halv miljon av drygt 1,6 miljoner medlemmar uteslöts eller lämnade kommunistpartiet. Cirka 150 000 Tjeckoslovaker, många av dem välutbildade, flydde utomlands. Alexander Dubcek tvingades bli skogsarbetare.
1969. Studenten Jan Palach visade vad vad många människor kände när han brände sig själv till döds på Vaclavplatsen i Prag den 16 januari
1975. Gustáv Husák utses till landets president
1977. Publicerades ett manifest, Charta 77, där 242 regimkritiker protesterade mot politiskt förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter. Många av undertecknarna dömdes till fängelsestraff eller utvisning.

Fin bild igen. Du har en skarp blick för motiven som jag gillar och som framhäver ödsligheten i städerna du fotar i.
Pierre