Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Långa gatan den 16e maj
Entrédörren är inte högre än 1,50 meter. Dödgrävarbostaden – en enrumsstuga från 1770-talet – är ett timrat och rödfärgat hus. Inne på gården finns ett litet hus av gråsten, det är den tidigare likboden. Det behövdes en dödgrävare i kvarteret eftersom Karl XI lät anlägga en kyrkogård där. Kyrkogården sträckte sig utmed hela den nuvarande Långa gatan från den äldre Tivoli-ingången till hörnet av Breda gatan.Under grävningarna för vissa byggnadsändamål år1924 hittade man skelett av båtsmännen vid Långa gatan.
Inlagt 2017-05-16 07:34 |
Läst 883 ggr. |
Permalink


Tack Mikael, visst är det trevligt med de gamla bostadskvarteren och det är värt att gå dit även om gryningsljuset är lite klurigt.
Tack Dan, målet är för det mesta en svartvit bild, men jag gör alltid bilderna klara i färg innan konvertering.
Tack Margareta, historien ger ytterligare en dimension till bilderna.