Stefan Tyrbo

Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

1985

För 30 år sedan ockuperades ett hus på Skaraborgsgatan på Söder.

Ockupationen på Skaraborgsgatan inleddes september 1985 och pågick i tre månader. Den omfattade tre portar, 8–12, men tolvan var obeboelig och saknade golv på flera våningar.

Händelserna fick stor uppmärksamhet i pressen. Husen hade stått tomma länge och skulle rivas. Bidragande till uppmärksamheten var bland annat att det var den första större ockupationen i Stockholm sedan Mullvaden sju år tidigare. I Stockholm fanns ingen ockupantrörelse som i Köpenhamn och Berlin.

Ockupanterna blev väl bemötta både i pressen och av goda grannar. Det fanns många tomma kåkar som bara stod och förföll. Många stockholmare tyckte att ockupationen och budskapet var bra,

Ockupanterna fick inget allaktivitetshus och privatiseringen och kommersialiseringen av stan var snart ett faktum. Ockupanterna lyckades visserligen rädda några rivningshotade hus, förutom husen på Skaraborgsgatan även Borgerskapets Enkehus på Norrtullsgatan, men en viktig erfarenhet blev att det går att förändra.

Unga i dag vet inte ens att man kan ockupera hus, det finns inte i deras föreställningsvärld.

Inlagt 2017-11-15 08:00 | Läst 3607 ggr. | Permalink
2017-11-15 08:30   Benganbus
Jag va där! Vid Mullvaden alltså! Så se upp för oss gamlingar! :)
/B
Svar från Turbo56 2017-11-15 12:59

Tack Bengt, det var lite mer livat på den tiden, studenterna sade ifrån på skarpen när de tyckte att någonting var fel.
Ockupanterna lämnade Skaraborgsgatan mot löfte om att billiga lägenheter skulle byggas. Det löftet bröts snabbt. Husen bevarades men hyrorna höjdes och i dag kostar en tvåa på adressen ungefär tre och en halv miljon.
”Att äga sin bostad är det finaste som finns”, sade en Folkpartistisk politiker i en bostadsdebatt med Mats Hulth i ABC Nytt den 12 september 1985.
2017-11-15 10:50   ztenlund
Det var någon ockupation längst ned i backen på Folkungagatan också (vänster sida nerifrån sett), men det bör väl ha varit kring början av 90-talet? Där revs väl huset och ett nytt byggdes istället.
Svar från Turbo56 2017-11-15 13:09

Tack Martin, det revs en hel del på Södermalm, men tack vare starkt engagemang från människor bevarades många viktiga byggnader och kvarter, de kan vi njuta av i dag.
Per Anders Fogelström var under 1960-talet en viktig röst i debatten om stadens kulturmiljö och bidrog bland annat till att den gamla stenhusbebyggelsen på Mariaberget finns kvar idag.



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Sony Höst Natur Färg

Kategorier

Kommentera senare