Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Vintersaga

Jag står ensam i nattkylan på Storgatan i Luleå, jag tänker på Ted Ströms låt.

Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet rullar en iskall vind.

Vintersaga: Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Inlagt 2018-02-10 07:38 | Läst 1880 ggr. | Permalink
Du kan verkligen få det att se kallt ut i dina bilder.
Svar från Turbo56 2018-02-10 07:58

Tack Stefan, det var kallt jag lovar.
Det måste vara svinkallt eftersom det är folktomt? Jag fryser alltid om fingrarna vintertid när jag fotar, dina måste ha varit som isbitar! Fin vinterbild, med vemodig stämning.
Hälsar Eva
Svar från Turbo56 2018-02-10 11:07

Tack Eva, jag hade inte ens handskar när jag lämnade hotellet, korkat och jättekallt.
Jag gillar och söker ofta stillhet och tidlöshet i motiven.



(Visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver