Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Morning has broken like the first morning!
Freja gjorde det igen, hon väckte mig så tidigt att vi hann ner till havet innan soluppgången.
Där nere vid vattnet så kom jag att tänka på den gamla sången av Cat Stevens.
Inlagt 2024-10-29 16:42 |
Läst 680 ggr. |
Permalink





Hälsningar Lena
Visst är det magiskt att komma ut i gryningen och se solen gå upp.
God natt från oss.
Tack Dan och det är framför allt Frejas förtjänst.
Jag gillar motljusbilder och särskilt i gryningen strax innan solen går upp.
Ha en fortsatt fin dag.