Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Morgondimma över sjön
I takt med att världen vaknar, försvinner dimslöjorna – först långsamt, sedan allt snabbare.
Solen står högre, färgerna blir klarare, fåglarna modigare.
Sjön öppnar sig, visar sin spegelbild av himlen, låter dig se in i djupen.
Kanske ser du då att det finns något kvar efter dimman, något som inte syns men ändå känns – en förnimmelse av frid, av förbindelse med naturens innersta väsen.
*
Ha en fin dag.
Inlagt 2025-08-27 10:36 |
Läst 494 ggr. |
Permalink









Tack Stefan, först hade jag bara tänkt använda de första två bilderna, men valde till slut att ta med bilderna som visar att sommaren går mpt sitt slut och att hösten är på väg.
Ha en fin dag.
Hälsningar Lena
Tack Lena, morgondimman över sjön är alltid lockande.
Den smyger sig ut från stranden, sveper över stenar täckta av dagg, träden på andra sidan sjön lyfter sina kronor mot himlen och förlorar sig i dimmans gränsland, deras spegelbilder löses upp, blir till penseldrag på en akvarellmålning där naturen är konstnär.
Snart försvinner morgondimman men ännu dröjer några stråk kvar, smala band av töcken som slingrar sig över ytan och vägrar släppa taget, de är som minnen av en annan värld, ett annat tillstånd, där allting är mjukt och otydligt.
Ha en fin kväll.