Söndagen
Söndagen sträcker ut sina armar, bjuder in till stillhet, men också till nya tankar och nya steg.
Morgonens ljus ligger mjukt över träden och skogen, inte längre högsommarens brännande guld, men, luften bär fortfarande på en sista värme.
Det är en tid då man kan gå långsamt, låta skorna följa lövens första fallande dans.
Inlagt 2025-09-21 18:33 |
Läst 306 ggr. |
Permalink







Jag tycker du borde överväga att skriva några dikter och samla dem för en eventuell publikation. Jag menar det på största allvar. I din fina serie här gillar jag nummer 1 och 4 mest. Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack Erik, texten är mest lösryckta tankar för att det skall vara lättare för er att följa med oss på våra promenader och ser det som vi ser och känna det som vi känner.
Ha en fortsatt fin kväll.
Hälsningar Lena
Tack Lena, varje kväll loggar jag in på jobbdatorn och kollar morgondagens kalender, så även idag.
Eftersom arbetet till största delen består av möten och mina arbetsgrupper är lokaliserade i olika delar av landet och andra länder, så blir det mest Teams-möten och för detta har jag skapat en perfekt digital arbetsplats hemma med dubbla 27" Eizo-skärmar, en puck på bordet, en bra 4K videokamera och två rejäla ringbelysningar.
Varje morgon väcker Freja mig för att vi skall hinna med en 5 km morgonpromenad innan arbetsdagen börjar, det är lyx med en riktigt analog väckare.
Ha en fortsatt fin kväll och en fin vecka.
Hälsningar, Bjarne
Tack Bjarne, det är härligt att faktiskt ha så mycket natur så nära Stockholm.
Ha en fin dag.
Tack Stefan, idag känner man verkligen att den är på väg, temperaturen sjönk 10 grader under natten.
Jag har en viss svaghet för vissnade löv, deras färger är inte ett farväl utan ett fyrverkeri, en sista dans innan jorden tar emot dem. Det finns inget sorgligt i deras vissnande – bara en påminnelse om att varje slut bär fröet till en början.
Ha en fin eftermiddag.
Jag tycker om hur du låter texten följa promenaden, som om vi får gå med er en stund. Det är något rofyllt i det, och samtidigt inspirerande. Tack för att du delar med dig – både av tankarna och de vackra bilderna.
Tack Margareta, texten är som du har uppmärksammat ett sätt för mig att försöka göra det lättare för er att följa med oss på våra morgonpromenad.
Nu ser vi fram emot att marken täcks av guld, med ett löfte, att nästa vår spirar ur just denna vila. Höstlövens stilla fall är inte ett avslut, utan naturens andetag mellan inandning och utandning, en paus fylld av skönhet och förväntan.
Ha en fin Måndag.