Bara bilder

Frusna ögonblick

De vet ännu inte hur snabbt tiden inte bara går, utan också försvinner.

Jag försöker fånga, inte bara bilden utan rörelsen, andetaget, ögonblicket där världen är enkel och evig på samma gång.
Ett skratt stelnar till ett minne, en blick fastnar mellan slutare och själ.

Och varje gång jag trycker på avtryckaren viskar jag ett tyst tack till tiden för att den, just då stod stilla.

2025-10-18 19:42   morgondotter

ett tack till tiden
just så

Svar från Turbo56 2025-10-18 21:07

Tack Inger, när jag ser fotografierna senare är det inte färgerna jag minns, det är ljudet av deras röster och värmen av små händer som grep efter mina.
Ljuset över deras skratt, det är det jag försöker bevara.

morgondotter 2025-10-19 12:17

jag förstår det
det är det bästa med minnen
dom har skapat sig en egen bild i oss
/inger

2025-10-19 01:08   Wolfgang

Helt underbara bilder! Mvh Wolfgang

Svar från Turbo56 2025-10-19 09:04

Tack Wolfgang, ljuset dansar i deras hår, det där tunna morgonljuset som bara finns några ögonblick innan dagen blir allvarlig.

Jag försöker fånga det. Inte bara leendet, inte bara rörelsen, utan själva andetaget i tiden.
Klick, ett ögonblick fastnar, men redan har nästa sprungit förbi.
Jag önskar dig en fin söndag.

Wolfgang 2025-10-19 10:29

Stefan, det är just ljuset jag fastnade för utan att kunna beskriva det så bra som Du! Trevlig söndag! Wolfgang

2025-10-19 10:26   pic-tor

Fina barnporträtt. Gillar främst det sista med den frågande blicken.
/Torbjörn

Svar från Turbo56 2025-10-19 12:42

Tack Torbjörn, varje gång jag trycker på avtryckaren viskar jag ett tyst tack till tiden för att den, just då, stod stilla.
När jag bläddrar bland bilderna så finns deras röster finns kvar som ett eko mellan pixlarna och jag ser hur världen speglar sig i deras ögon.

2025-10-19 11:43   syntax

Mycket vackert och uttrycksfullt. Perfekt färgsättning och färgbalans.
Visst är det minnets stabilisator!

Svar från Turbo56 2025-10-19 12:48

Tack Peter, när jag trycker av, stannar världen för en sekund. Jag tänker att detta är tiden, tiden som alltid är på väg någon annanstans, men som just nu — i sökaren — håller andan.
Om de säger mitt namn, så sänker jag kameran, för inget foto kan mäta sig med ögonblicket som fortsätter leva,
i ljudet av deras röster, i känslan av små händer som letar sig in i mina.