Höstmörker
Mellan träden glimtar himlen, här och där ser vi stjärnor som någon har glömt att släcka.
Nu sent på hösten tänker jag på hur mörker ibland inte betyder natt, utan bara frånvaro av ljud och rörelse.
Och där i övergången mellan natt och dag, mörker och ljus, slår det mig, kanske är det just här allt börjar.
Inte när solen stiger, utan när man märker att man längtar efter den.
Inlagt 2025-10-19 17:32 |
Läst 181 ggr. |
Permalink






Hälsningar Lena
Solen hade ännu inte kommit upp över horisonten. Stegen knastrade mot löven på stigen som om marken själv pratade, berättade för oss om alla som gått här före.
Det måste vara en konstig känsla när sommar övergår till sommar flera gånger, jag förstår att man då kan sakna höstens krispiga luft och vinterns lugna vila.
God natt.
Hälsningar, Bjarne
Det var en morgon när tiden inte passerar utan sakta glider förbi.
På platsen för den sista bilden härde vi en kråka ropa, långt borta och jag tänkte att allt här håller på att bli något annat.