Höstmörker

Mellan träden glimtar himlen, här och där ser vi stjärnor som någon har glömt att släcka.
Nu sent på hösten tänker jag på hur mörker ibland inte betyder natt, utan bara frånvaro av ljud och rörelse.
Och där i övergången mellan natt och dag, mörker och ljus, slår det mig, kanske är det just här allt börjar.
Inte när solen stiger, utan när man märker att man längtar efter den.

Inlagt 2025-10-19 17:32 | Läst 181 ggr. | Permalink
Mycket fina kvällsbilder, eller kanske sen eftermiddag. I synnerhet puffbilden. Jag vet av egen erfarenhet att jag inte skulle njuta så mycket av ljuset på våren om jag inte hade haft vintern med dess korta dagar. En längre vistelse på södra halvklotet gjorde att jag fick tre somrar efter varandra och det kändes konstigt nog fel.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2025-10-19 22:44
Tack Lena, bilderna är från vår morgonpromenad
Solen hade ännu inte kommit upp över horisonten. Stegen knastrade mot löven på stigen som om marken själv pratade, berättade för oss om alla som gått här före.
Det måste vara en konstig känsla när sommar övergår till sommar flera gånger, jag förstår att man då kan sakna höstens krispiga luft och vinterns lugna vila.
God natt.
Det är en härlig stämning i bilderna och bra att du gjort dem mörka. Förutom vovsingen, så tycker jag sista är extra lyckat. Molnen är vackra och speglar sig fint och den torra grenen blir en extra spänningspunkt.
Hälsningar, Bjarne
Svar från Turbo56 2025-10-21 23:20
Tack Bjarne, jag har försökt återge stämningen och ljuset som jag upplevde det.
Det var en morgon när tiden inte passerar utan sakta glider förbi.
På platsen för den sista bilden härde vi en kråka ropa, långt borta och jag tänkte att allt här håller på att bli något annat.



(Visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?