Höstlöv
De faller utan brådska, de virvlar genom luften, bär med sig minnen av solens sista värme.
Varje blad en viskning, ett tyst farväl till grönskan som var.
Marken täcks av ett hav av guld och rost, där varje steg blir ett svagt prassel av förgänglighet.
I vinden dansar de ännu en stund, innan de finner vila, mjukt, stilla, och ändå så oåterkalleligt.
Inlagt 2025-10-20 18:51 |
Läst 168 ggr. |
Permalink








