Det här ögonblicket finns bara nu
Rimfrosten täcker marken som ett tunt lager av stillhet, som om natten lämnat ett brev till morgonen, skrivet i kristall.
Gräset står stelt och skimrande, varje strå bär sin egen värld av ljus, fruset i ett enda ögonblick.
Gräset står stelt och skimrande, varje strå bär sin egen värld av ljus, fruset i ett enda ögonblick.
Solen har just börjat visa sig över trädens kant och gyllene timmens första strålar faller över landskapet som varm honung. Frostens kant glöder till i plötsligt liv, som om världen hade sparat sitt allra mjukaste ljus till just denna morgon.
Inlagt 2025-11-15 14:09 |
Läst 229 ggr. |
Permalink
Lägg till
Tidigare blogginlägg
- Januari 2026
- December 2025
- November 2025
- Oktober 2025
- September 2025
- Augusti 2025
- Juni 2025
- Maj 2025
- April 2025
- Mars 2025
- Januari 2025
- November 2024
- Oktober 2024
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Januari 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Februari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- November 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
Tack Stefan, när jag läste Morgans text i dagens inlägg, så tänkte jag på min första bild, enkelt men jag var bara tvungen att ta den.
Gyllene timmen är både lätt och svår, färgerna blir varma och mättade, som om man har drait reglaget i botten mot varmt, här har jag inte gjort någonting med bilderna, man känner det kalla blå ljuset i skuggorna och det nästan glödande varma där solen kommer åt att lysa.
Ha en fortsatt fin lördag.
Tack Morgan, luften är kall nog att bita, men inte kall nog att tysta fåglarna. Det är ett mellanrum, en tidpunkt som inte kommer tillbaka, då höstens sista värme och vinterns första kyla möts i dörröppningen och tvekar, som om de försöker minnas varandra.
Ha en fin söndag.
HaD/Gunte..
Tack Gunte, solen står lågt och skuggorna sträcker ut sig över marken, långa och trofasta som vägar man gått så många gånger att man slutat räkna stegen.
Hösten är vacker, men nu är den snart över.
Ha en fin söndag.
Första bilden var fantastiskt vacker. Och hunden naturligtvis :-)
Ing-Marie