Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Det här ögonblicket finns bara nu
Rimfrosten täcker marken som ett tunt lager av stillhet, som om natten lämnat ett brev till morgonen, skrivet i kristall.
Gräset står stelt och skimrande, varje strå bär sin egen värld av ljus, fruset i ett enda ögonblick.
Gräset står stelt och skimrande, varje strå bär sin egen värld av ljus, fruset i ett enda ögonblick.
Solen har just börjat visa sig över trädens kant och gyllene timmens första strålar faller över landskapet som varm honung. Frostens kant glöder till i plötsligt liv, som om världen hade sparat sitt allra mjukaste ljus till just denna morgon.
Inlagt 2025-11-15 14:09 |
Läst 263 ggr. |
Permalink






Tack Stefan, när jag läste Morgans text i dagens inlägg, så tänkte jag på min första bild, enkelt men jag var bara tvungen att ta den.
Gyllene timmen är både lätt och svår, färgerna blir varma och mättade, som om man har drait reglaget i botten mot varmt, här har jag inte gjort någonting med bilderna, man känner det kalla blå ljuset i skuggorna och det nästan glödande varma där solen kommer åt att lysa.
Ha en fortsatt fin lördag.
Tack Morgan, luften är kall nog att bita, men inte kall nog att tysta fåglarna. Det är ett mellanrum, en tidpunkt som inte kommer tillbaka, då höstens sista värme och vinterns första kyla möts i dörröppningen och tvekar, som om de försöker minnas varandra.
Ha en fin söndag.
HaD/Gunte..
Tack Gunte, solen står lågt och skuggorna sträcker ut sig över marken, långa och trofasta som vägar man gått så många gånger att man slutat räkna stegen.
Hösten är vacker, men nu är den snart över.
Ha en fin söndag.
Första bilden var fantastiskt vacker. Och hunden naturligtvis :-)
Ing-Marie