En solig novembergryning lutar sig varsamt mot världen

Ljuset kommer inte med sommarens skarpa triumf, utan med en mjuk, nästan blygsam röst, som om solen själv knackar på dörren och frågar om den får stiga in.
Träden står ännu kvar i sina sista breknande färger, bladen som fallit prasslar som minnen under fötterna.
Luften doftar både av kyla och löfte, ett skifte men inte ett slut.
*

Inlagt 2025-11-22 16:00 | Läst 130 ggr. | Permalink
Det är redan decembermörker i dina bilder, december när den är som mörkast får mig att tänka på orden natt klockan tolv på dagen, men utan likheter med innehållet i boken. Sista bilden har kylan runt de små stugorna som ligger så fint, men längre bort ett hoppfullt ljus med ett litet varmt inslag.
Svar från Turbo56 2025-11-22 23:10
Tack Stefan, vi vet att den riktiga vinter inte är här ännu, men den väntar precis bakom hörnet.
Jag har försökt att hålla färger och ljus så nära verkligheten, som jag upplevde dem i stunden.
Man ser på bilderna att färgerna är olika beroende på i vilket vädersträck de är tagna.
Ha en fin kväll.
Du är bra på att ta tillvara de fina färgskiftningar som trots allt finns även denna tid på året då allt känns mest mörkt.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2025-11-23 16:38
Tack Lena, det är intressant hur olika färgerna är i de olika vädersträcken, det skulle vara lockande att göra dem lika, men jag försöker hålla mig så nära tillfället som möjligt både i ljus och färger.
Ha en fortsatt fin söndag.



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?