Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Morgonen går tyst genom landskapet
Frosten ligger som ett fint glas över träden, vars grenar glimmar i det första bleka morgonljuset.
Isdimman över havet - långsam och levande, den rör sig knappt, men ändå förvandlar den världen, suddar ut horisonter och gör allt mjukt, ofattbart.
Det är som om tidens klocka blivit trött, som om allt är pausat för att låta stillheten tala.
Inlagt 2025-11-25 17:58 |
Läst 309 ggr. |
Permalink







Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne, i mötet mellan vinterljus och tystnad, känns allt klarare och det är så stilla att man nästan kan höra världen minnas.
Vintermorgonens ljus är vackert.
Stefan.