Morgonen går tyst genom landskapet
Frosten ligger som ett fint glas över träden, vars grenar glimmar i det första bleka morgonljuset.
Isdimman över havet - långsam och levande, den rör sig knappt, men ändå förvandlar den världen, suddar ut horisonter och gör allt mjukt, ofattbart.
Det är som om tidens klocka blivit trött, som om allt är pausat för att låta stillheten tala.
Inlagt 2025-11-25 17:58 |
Läst 223 ggr. |
Permalink







Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne, i mötet mellan vinterljus och tystnad, känns allt klarare och det är så stilla att man nästan kan höra världen minnas.
Vintermorgonens ljus är vackert.
Stefan.