Dagen börjar i blått
Den första december ligger världen fortfarande i viloläge när vi går ut.
Allting är blått, himlen, skuggorna, ljuden.
Vi följer vägen utan att tänka.
Träden står tysta som minnen, grenarna sträcks mot himlen och håller kvar det sista av november.
Sedan händer det. Inte som en explosion, mer som en mjuk överlåtelse.
Solen bryter horisonten, tveksamt, sedan med ett envist självförtroende, och det blå ger efter.
Färgerna förändras utan att någon märker när det sker, björkarnas stammar blir gyllene och molnen får en kant av honung.
Inlagt 2025-12-01 22:04 |
Läst 257 ggr. |
Permalink





Hälsningar Lena
Tack Lena, visst är det härligt med det tidiga blå morgonljuset, men det ändras snabbt till varmare gula nyanser, bilderna är tagna under samma morgonpromenad.
Ha en fin dag.
Tack Morgan, i det ögonblicket, när blått är kvar bara i minnet och guld tar över varje yta, känns det som om något inom oss också byter färg.
Det är inte längre nattens efterklang, utan dagens löfte.
Ha en fortsatt fin vecka.
Fina bilder med en finstämd, passande och målande beskrivning till. Njutbart att ta del av,
Hälsningar
Per-Åke
Tack Per-Åke, morgonen genomgår en metamorfos, när blått ger vika — det sker inte plötsligt, inte utan ceremoni — utan sakta, som om färgerna förhandlade om vem som ska få bära världen en stund till.
Ljuset blir djupare, varmare, det är inte längre nattens efterklang, utan dagens löfte.
Gryningen är en magisk tid.
Ha en fortsatt fin vecka.
Tack Malinka, varje morgon söker jag den den blå stunden, som ligger som ett tunt skikt av tystnad över världen, som om allt håller andan innan ljuset hittar sin väg tillbaka.
Himlen är inte längre nattens djup men ännu inte morgonens klarhet, den är något däremellan, en viskning av färg, ett löfte som nästan vågar uttalas.
*
Men nu är det dag igen, ha en fin onsdag.