Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Decemberkänsla
Nu är hösten över, den drar sig undan, likt en gammal vän som tvekar vid dörren innan den går.
Vintern tar över, den kliver in utan att fråga, bär med sig en stillhet som både tröstar och tynger.
Det är början på något kallare, tystare, men också något som väntar.
Det kommer en ny vår och en ny sommar.
Inlagt 2025-12-02 22:52 |
Läst 325 ggr. |
Permalink










Tack Morgan.
Kanske är det så med allt som är på väg att lämna oss, det dröjer sig kvar, vill bli sett en sista gång.
Och kanske är det därför vi stannar upp när vi ser dem — dessa envist klamrande, skälvande löv — för att minnas att även det finaste har rätt att dröja kvar lite längre än det borde.
*
Om tre veckor knackar en skäggig man på i många hus, därefter blir dagarna längre igen.
Ha en fin onsdag.