Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Detaljer
Den andra söndagen i advent.
Mellan regnen är världen grå, det känns som skymning mitt på dagen.
Ljuset är blekt och svalt, som om december vill visa att den också kan bära mjukhet.
Vid vattnet står några med fiskespön, tysta som om deras ord skulle skrämma bort det som ännu inte syns.
De fångar fisk; vi fångar detaljer.
En krusning över ytan som liknar en tanke på väg att formuleras. Rörelsen i ett par frusna händer som värmer sig mot en termos.
Små detaljer som vi ser.
Inlagt 2025-12-07 23:59 |
Läst 315 ggr. |
Permalink











/Affe
Tack Alf, i morse var det verkligen otroligt mörkt —ett stilla mellanrum där Freja och jag får gå bredvid varandra och känna hur lugnet äntligen hittar oss, inte för att vi söker det, utan för att vi stannat upp tillräckligt länge för att det ska hinna ifatt.
tretton dagar kvar till det vänder och dagarna blir längre igen och sexton dagar till julafton, vi har en del att se fram emot.
Vi önskar er en fin vecka.
Tack Morgan.
Vasstrån, svampar, löv — små detaljer i en värld som ständigt rör sig vidare. Men just här, just nu, står de kvar och håller andan, och naturen känns för ett ögonblick alldeles stilla.
Ha en fortsatt fin måndag
Tack Stefan.
De tunna vasstråna vid strandkanten står där, höga och trotsiga men sköra.
Vid Mölna strand, en stubbe som tiden har gjort mjuk, på dess fuktiga krona har svampar slagit rot som små kupoler av stillhet. De reser sig i dämpade färger, som om de visste att detta är ett rum där hösten viskar snarare än talar. Varje svamp en egen värld, ett oansenligt mirakel som växer utan att begära uppmärksamhet men tillsammans bildar de vackra mönster.
Ha en fortsatt fin måndag.