Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Ett trasigt hål
Det är en dag när regnet faller utan början och utan slut, som om himlen bara långsamt läcker sina minnen.
Allt är grått, men inte tomt—grått som i en ton som dröjer kvar, som i en suck som inte riktigt vill lämna bröstet.
Hackspettens hål har gått sönder.
Det är där i stammen som ett öppet sår, en mun som inte längre kan hålla tyst om allt den sett.
En gren hänger som en ofärdig mening, halvvägs fallen, och vinden blåser igenom med ett slags nyvaket vemod.
Inlagt 2025-12-08 18:02 |
Läst 303 ggr. |
Permalink





/Affe
Tack Alf, jag söker motiv i gråvädret, lyckligtvis var det vindstilla.
Jag försökte fånga träden som lutar sig över vattenbrynet som för att försäkra sig om att bilden där nere verkligen är deras egen, och det är som om världen för ett ögonblick stod dubbel, en ovan och en under.
*
Jag skulle gärna åka in till centrum för att fånga ljusspelen, men vädret lockar inte.
ha en fortsatt fin kväll.
Hälsningar Lena
tack lena, vädret är verkligen inte upplyftande, men det slutar väl någon gång.
I de första bilderna kan man se vita björkstammar som ligger ner det är Bävrar som har fällt träden och rensat stammarna från grenar och kvistar.
Kul med Bäver så nära city.
God natt och så hoppas jag att regnet upphör i natt.
Tack Stefan.
Det trasiga hackspettshålet, jag rörde ingenting, det ser ut precis så där.
Hackspetten själv sitter en bit bort, oberörd eller bara trött, som om den lämnat något kvar i hålet—en tanke, ett minne, en ton från en gammal morgon.
Ha en fin dag.
Ing-Marie
Tack Ing-Marie.
Allt är grått, men i gråskalan finns en sorts sanning, att tillåta sig vara ofärdig, att låta saker stå oklara ett tag, att bara finnas medan regnet fortsätter skriva sina mjuka, envisa verser över staden.
Ha en fin tisdag.