Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Var är ljuset
Det känns som skymning hela dagarna, som om ljuset bara nuddar världen i förbifarten utan att någonsin slå rot.
Tiden går i dova toner, en långsam suck som dröjer i luften.
Himlen tvekar mellan blått och grått och lyckas aldrig riktigt bestämma sig.
Allt är en mellanvärld, ett oavslutat andetag.
Det blir aldrig riktigt dag—bara ett stilla, outtalat löfte om ljus som aldrig kommer helt fram.
*
Det är tur att det vänder om elva dagar.
Inlagt 2025-12-10 23:18 |
Läst 306 ggr. |
Permalink




Tack Jan, det känns som skymning hela dagarna.
Som om ljuset tappat modet och stannat någonstans bakom horisonten.
Lyckligtvis vänder det snart.
Stefan
Tack Stefan, vi ser verkligen fram emot vinterdagjämningen.
Vi behöver ljus, man stiger upp och man går och lägger sig, däremellan blir det aldrig riktigt dag.
Allt är ett enda utdraget andetag mellan kväll och natt,
ett gråblått töcken där tiden rör sig långsamt, nästan trevande,
som om den inte vill väcka något som sover.
*
I morgon är det i alla fall fredag.
Stefan