Någon var här före oss
Skogen håller andan och luften är tung av fukt, som om varje andetag måste pressas fram genom mossa och våt jord.
Träden står tätt, deras stammar mörknade av regn, och barken glänser svagt i det grå ljuset.
Grenarna droppar långsamt, metodiskt, som om tiden själv sipprar ner mot marken.
Det är en dag utan färger, men inte utan liv.
Vid stigen låg trädet, fällt av tålmodigt arbete, stammen gnagd till en spetsig midja, ljus och rå i snittytan, som ett öppet sår i det annars dova landskapet. Bäverns spår finns kvar i de jämna tandmärkena, i flisorna som ligger utspridda som bleka fjäll mot det mörka underlaget.
Vi stannade där en stund. I tystnaden fanns en påminnelse om att skogen aldrig är stilla, inte ens på vintern. Någon hade varit här före oss, arbetat i mörkret och fukten, följt sin egen nödvändiga väg.
*
Vi önskar er en fin tredje advent.






