Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Någon var här före oss

Skogen håller andan och luften är tung av fukt, som om varje andetag måste pressas fram genom mossa och våt jord.

Träden står tätt, deras stammar mörknade av regn, och barken glänser svagt i det grå ljuset.

Grenarna droppar långsamt, metodiskt, som om tiden själv sipprar ner mot marken.

Det är en dag utan färger, men inte utan liv.

Vid stigen låg trädet, fällt av tålmodigt arbete, stammen gnagd till en spetsig midja, ljus och rå i snittytan, som ett öppet sår i det annars dova landskapet. Bäverns spår finns kvar i de jämna tandmärkena, i flisorna som ligger utspridda som bleka fjäll mot det mörka underlaget.

Vi stannade där en stund. I tystnaden fanns en påminnelse om att skogen aldrig är stilla, inte ens på vintern. Någon hade varit här före oss, arbetat i mörkret och fukten, följt sin egen nödvändiga väg.

*

Vi önskar er en fin tredje advent.

Inlagt 2025-12-13 16:16 | Läst 309 ggr. | Permalink
det är så väldigt trevligt att läsa texterna i dina blogginlägg. det blir nästan tvärtom, som att texterna är en illustration till fotografierna. 🙏
Svar från Turbo56 2025-12-14 11:26

Tack för din kommentar.
Jag skriver inte texter för att beskriva världen rakt av, utan för att öppna den så som jag ser den där och då i ögonblicket.
Bilderna kommer först – som fragment, ögonblick, något som redan finns men ännu inte har ett språk.
Texterna blir min väg in i bilderna, ett sätt att lyssna på det de redan säger utan ord.
Jag vill inte förklara bilderna, utan ledsaga betraktaren, så att varje ord fungerar som ett steg längre in i motivet.
*
Det är ett sätt för mig själv att få ut lite mer av mitt fotograferande.
Jag önskar dig en fin söndag,



(Visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?