Bara bilder
Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar.
Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden.
Jag försöker ta er med, inte bara visa.
Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar,
hur vinden drar i jackärmen,
hur tystnaden ibland är det mest talande av allt.
Varje bild är ett andetag.
Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut
och bjuder in till att gå bredvid en stund.
Det är inte bara platser vi passerar,
utan ögonblick som vill stanna kvar.
Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång.
En stig som slingrar sig som om den minns oss.
En känsla som inte låter sig fångas helt,
men som ändå vill bli delad.
Så jag skriver.
Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen.
Tillsammans blir de en karta över dagen,
en liten resa som vi gör tillsammans,
steg för steg, tanke för tanke.
Morgonreflektion
Tredje söndagen i advent.
Morgonen började med en himmel som brann.
Den stod i lågor över träden, ett tyst bål av rosa, guld och koppar som fick oss att tro att dagen hade ett ärende med oss.
Vi gick ner mot havet, tjugo minuter av steg och andetag, av förväntan som hann stelna.
När vi nådde stranden var allt grått igen, ett välbekant lock över vatten och tanke.
Havet låg där som det alltid gjort, ointresserat av våra tolkningar.
Var det en illusion, eller var det bara vi som rörde oss ur elden och in i decemberdagen?
*
Vi önskar er en fin söndag.
Inlagt 2025-12-14 12:49 |
Läst 313 ggr. |
Permalink





Tack, det kändes som en illution, nu är allt som vanligt igen.
Enligt SMHI har vi haft mindre är en timme sol i Stockholm under december, det är alltför lite.
Vi behöver ljus.
Ha en fin vecka.
Tack så mycket, det var en vacker morgon, men färgerna varade endast en kort stund, sedan blev det grått igen, det nya normala.
Ha en fin kväll.