Bara bilder

Mellanrum

Julen är över för denna gång, den tog slut som ett ljus som släckts, dofter av kanel och apelsin bleknar långsamt och dagarna återtar sin vardagliga rytm.

Framför oss breder det nya året ut sig, oskrivet och öppet.

Det är som en väg täckt av nysnö, där ännu ingen har lämnat några spår.

I horisonten väntar äventyr som ännu inte har fått namn, möten som ännu inte har ägt rum, och drömmar som försiktigt sträcker på sig.

Vi tar med oss det som var, skratt, stillhet, lärdomar och vandrar vidare med blicken lyft.

För även om julen är över, fortsätter tiden att bjuda in oss till mod, nyfikenhet och allt det som ännu kan bli.

*

Ha en fin lördag.

2025-12-28 14:30   Vibybo

Mellandagar, mellantemperaturer, trött trött trött är jag, men ska försöka ta mig ut i naturen imorgon. Bekanta motiv som ständigt förändras, ja vackert är det där du går.

Svar från Turbo56 2025-12-29 00:12

Tack Stefan.
Samma motiv, säger man, men det är en sanning som bara håller i en enda sekund. Redan i nästa ögonblick har ljuset bytt ton, skuggorna dragit sig tillbaka eller sträckt sig längre ut över marken, som om de prövar en ny roll i en pjäs som aldrig spelas likadant två gånger.

På morgonen ligger världen stilla, nästan blyg. Färgerna är dämpade, som om de ännu inte bestämt sig för vilken intensitet dagen kräver. Träden står där de alltid står, men deras silhuetter är mjukare, mer förlåtande. Ett motiv i väntan på att bli något.

När solen stiger blir allt skarpare. Konturerna hårdnar, detaljerna kliver fram ur sina gömslen. Det som nyss var en antydan blir nu ett påstående. Samma motiv, men nu med en annan röst, en annan hållning. Vinden rör vid ytorna och ger dem en ny riktning, en ny rytm.

Regn eller dimma gör världen genomskinlig, de suddar ut gränser, löser upp det fasta och låter allt flyta samman. Ett motiv i upplösning, i rörelse, i förvandling. Under snön blir allt tystare, tyngre, men också renare. Former förenklas, världen blir en skiss av sig själv.

Och när årstiderna skiftar är det som om motivet byter själ. Våren öppnar allt inifrån, låter färgerna pulsera. Sommaren bränner fram kontraster, får allt att vibrera. Hösten drar en pensel av guld över kanterna och låter mörkret växa fram som en ny dimension. Vintern drar ner ridån och låter stillheten tala.

Men varje dag, varje timme, varje andetag, samma motiv är aldrig detsamma. Det är en ständig metamorfos, en påminnelse om att världen inte är något man betraktar, utan något man möter, om och om igen, som en gammal vän som alltid bär på en ny hemlighet.
*
Gott slut på 2025.