Stålgrått
Det är förmiddag, den blå timmen har redan dragit sig tillbaka som en dröm man inte riktigt minns.
Luften är stålgrå, tung av iskristaller, som om dagen håller andan. Havet är svart, inte hotfullt utan djupt, en yta som slukar ljuset och behåller det för sig självt.
Allt rör sig långsamt, vågorna, tankarna, tiden.
Det finns inget löfte här, men heller inga krav, endast denna stund där världen står kvar i sin dämpade färgskala och man själv får vara en del av det osagda.
Inlagt 2026-01-08 18:20 |
Läst 141 ggr. |
Permalink






Tack Wolfgang, det är förmiddag, luften ligger stålgrå, tät men inte tung, som om dagen ännu inte bestämt sig för vilken riktning den ska ta.
Ljuset faller utan dramatik, jämnar ut konturerna, suddar ut gränsen mellan rörelse och vila.
Allt väntar, även tiden.
Ha en fin fredag
Tack Rolf, allt rör sig långsamt här.
Ljuset tvekar innan det fäster vid sakerna och världen känns tillfällig, upphängd mellan natt och dag.
Det är förmiddag, men gryningen har inte riktigt släppt taget ännu.
Ha en fin dag.
Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne, förmiddagen står stilla som ett återhållet andetag.
Den blå timmen har redan glidit undan och lämnat efter sig en kant av kyla i ljuset.
Luften är stålgrå, tät som om den bär på något osagt och havet ligger svart inte hotfullt, bara slutet, som en tanke man inte längre vill öppna.
Ha en fin fredag.