Bara bilder

Vitt

Allt är vitt i dag.
Marken, husen, luften mellan stegen.
Världen har dragit ett lakan över sig och låtsas sova.
Snön ligger som en eftertanke över allt som en gång hade färg och ljuden dämpas, som om de också blivit försiktiga.

Solen finns där någonstans, den anstränger sig bakom molnen, pressar sitt bleka ljus mot molnen som inte riktigt vill släppa igenom.
På marken blir ingen riktig skugga och inget riktigt ljus, bara ett jämnt sken som gör tiden svår att läsa.

Vi vandrar vidare i det mjuka ljuset, bärande på vetskapen om att även det som inte syns kan värma.

Ha en fin kväll.

2026-01-29 20:28   Lena Holm

Om vi nu bara kunde få lite mer sol även till helgen skulle jag vara helt nöjd. Jag gillar det vita och kyliga som vi har nu och som du visar i dina bilder.
Hälsningar Lena

Svar från Turbo56 2026-01-30 18:12

Tack Lena, vita vinterdagar breder ut sig som ett långsamt andetag över landskapet. Ljuset är blekt men närvarande, som om solen tänker efter innan den rör vid marken. Snön dämpar världen, gör varje rörelse varsam, varje ljud till en viskning.

Vattnet fortsätter sin resa, obevekligt, även när kylan stramar åt. På sin väg mot havet tvekar det inte, men det stannar upp i former. Rinnande blir till vilande, rörelse till mönster. Isen växer fram som konst utan avsikt. Varje böj, varje spricka bär spår av vattnets minne av att vara fritt.

Isen är bara ett tillstånd, inte ett slut.
En dag ska den släppa taget och vattnet ska åter tala med sin egen röst, föra med sig vinterns tystnad ut mot det öppna havet.

Nu är det i alla fall fredag och vi kan se fram emot helgen.

2026-01-29 20:50   mojje

Man märker lite att ljuset trots allt kommit tillbaka. Jag märker när jag går hem från jobbet, det är mer ljus kvar nu. Fina vinterbilder du visar, vintern har fortfarande greppet.

Svar från Turbo56 2026-01-30 18:17

Tack Morgan, äntligen lite ljusare, men det kommer tillbaka försiktigt, som om det inte vill störa.
Efter den långa januarimånadens mörker ligger dagarna fortfarande tätt mot varandra, men något har förändrats. Skuggorna är inte lika tunga längre, de drar sig undan en aning tidigare, lämnar plats åt en blek strimma hopp längs horisonten.

På eftermiddagarna märks förändringen tydligast, en extra minut, kanske två. Tillräckligt för att se världen igen, för att ana färg där allt nyss var grått.
Ljuset rör vid oss utan ord och påminner om att ingenting förblir stilla. Inte ens mörkret.

Om SMHI har rätt, så kommer vi att få se solen i helgen.

2026-01-30 14:38   Vibybo

Det var mycket vackra, välkomponerade bilder. Iskall is med intressant form, där finns fotomöjligheter i den isen, men det blir bäst i solsken. Den övergivna kanoten, s-formen i landskapet, de har sin historia att berätta, var och en. Och även sista bilden är extra bra idag. Här är det iskallt vindmuller från havet, snödrev över vägarna och lurigt hal asfalt.

Svar från Turbo56 2026-01-30 18:01

Tack Stefan, en solig dag efter en lång, mörk vintermånad bär en särskild sorts stilla triumf.

Ljuset faller inte bara över marken utan över själva bröstkorgen, som om något inuti äntligen får sträcka på sig.
Luften är fortfarande kylig, men den bär en antydan av löfte, en viskning om att världen inte glömt hur den ska skimra.

Snön, som sligger som ett tungt lock över allt levande, glittrar som om den själv blivit förvånad över sin egen skönhet.

Människor lyfter blicken lite oftare, ett leende dröjer kvar lite längre.
Det är som om solen inte bara värmer huden utan också minnet av hur det känns, att vara möjlig.

Nu är det helg.

2026-01-30 15:57   Bjarne

Du har fångat det vita bra! Jag tycker första bilden är spännande med alla former i is. Så har vi ju den fina 'linslusen' till slut också! Vacker i profil (också).
Hälsningar Bjarne

Svar från Turbo56 2026-01-30 18:06

Tack Bjarne, vattnet rör sig som en långsam tanke genom landskapet, det följer sin egen logik, sin egen rytm och när kylan griper tag i dess rörelse sker något märkligt, det börjar skapa.

Tunna hinnor spänns över stenar och rötter, spricker i mönster som liknar kartor över platser ingen människa besökt. Kristaller skjuter ut som stjärnor, som fjädrar, som drömmar som frusit mitt i sin uppstigning.

I strömfårorna formas skulpturer broar av frost binder samman grässtrån och grenar, små valv av glas bär tyngden av en vintermorgon. Det är som om vattnet, på sin väg mot havet, vill minnas varje krök, varje sten, varje tystnad och därför skapar konst av sin egen förvandling.

Ha en fin helg.