Bara bilder

Våren kommer inte plötsligt.

Efter att ha varit borta en tid, där man firar Mimosa, Citroner och Violer, så hoppas man att våren skulle ha kommit längre här hemma, men så är det inte.

Solen lyser genom de tunna molnen, som genom ett tunt tyg av ljus.

Himlen är blek och mjuk, och ljuset faller över stranden utan skarpa kanter.
Våren smyger sig fram i ljuset som dröjer lite längre över marken, i vinden som inte längre biter utan viskar.

Längs stranden ligger den sista isen kvar, tunn och genomskinlig, som om vintern glömt några skärvor av sig själv.
Solen rör vid dem försiktigt.
Då börjar de lysa, små ädelstenar utspridda mellan stenarna på stranden.
De glittrar i blått och silver, ett sista skimrande minne av kylan.
Snart ska de smälta, rinna tillbaka till vattnet och försvinna, men just nu håller de fast vid ljuset.