Bara bilder

06:30 och världen är ännu inte helt vaken.

Morgondiset ligger som ett tunt täcke över vattnet, mjukt och tyst, tills solens första strålar långsamt spräcker upp det.
Ljuset sipprar fram, som om dagen prövar marken innan den kliver ut.
Från havet blåser en kall vind, den bär med sig salt, avstånd och något uråldrigt som aldrig riktigt lämnar kusten.
Vinden drar genom trädens grenar, över stranden och får havet att rysa till.

Allt är stilla men ändå i rörelse.
Ljuset som växer.
Dimman som ger vika.
Vattnet som fortsätter sin eviga rytm.

Två svanar lyfter från vattenytan.
Först tvekar de, som om morgonen ännu håller dem kvar i sin stillhet.
Sedan bryter de tyngden, vingslagen kommer långsamt, kraftfullt, nästan motvilligt, som om luften själv måste övertalas att bära dem.
Deras vingar rör sig i breda bågar.
Tunga vingslag, djupa och rytmiska, som långa andetag i luften.
Varje slag fyller rymden omkring dem.
En inandning, vingarna sträcks upp mot himlen.
En utandning, de pressar luften nedåt och kroppen stiger lite högre.
Vattnet under dem krusar sig där de nyss var.
Luften öppnar sig där de är.

Vi önskar er en fin tisdag.

2026-03-10 15:54   Bjarne

Så stämningsfullt! Först ljus i horisonten och på himlen. Sedan dyker solskivan upp och lyser på den fina hunden. Härliga bilder!
Ha en bra tisdagkväll!
Bjarne