Bara bilder

Spaning efter våren

En solig eftermiddag mitt i mars.
Ljuset faller inte längre hårt och kallt som mitt i vintern, utan stryker över marken som en hand som redan vet att den snart ska försvinna. Färgerna är märkligt klara, himlen lite djupare blå, trädstammarna varmare och grenarna mörkare mot ljuset.

Färgerna börjar minnas sig själva.
Det finns brunt i marken, grönt i mossan längs stenmuren och i björkens tunna grenar en aning rödbrunt som bara syns när ljuset faller rätt.
Allt är fortfarande stilla, men stillheten är annorlunda nu, den bär ett löfte.

Man märker det i luften.
Den luktar vatten, bark och något svagt sött som ännu inte riktigt har ett namn.
Fåglarna prövar korta toner, som om de värmer upp inför något större.

Det är bara en eftermiddag, en vanlig timme mellan dag och kväll. Ändå känns det som ett löfte.
Som om ljuset redan vet något som isen på Kottlasjön och snön i skogen ännu inte har förstått, att vintern håller på att släppa taget.

2026-03-13 10:02   Wolfgang

Lugna landskapsbilder som jag gillar och så en fin hund som luktar våren! Mvh Wolfgang

Svar från Turbo56 2026-03-14 10:27

Tack Wolfgang, det är dagar som denna som gör att livet återvänder, vårvintern är vacker.
Ha en fin dag.

2026-03-13 13:54   Vibybo

Ja, nu kommer det helt klart, ouvertyren smyger igång när allt anländer efterhand. På bild ett sådan is som börjat lossa på bindningarna och snart kan röra sig fritt. Hoppets tid.

Svar från Turbo56 2026-03-14 10:26

Tack Stefan, det var en eftermiddag då färgerna var plötsligt djupare än de varit på månader. Det bruna i marken är rikt och levande, mossan lyser mörkgrön mot stenarna, och himlen har fått en blå ton som känns nästan mättad av ljus.

Solen står inte högt, men den värmer något, den rör vid husväggar och trädstammar och får dem att svara med färg.
Det gråa har dragit sig undan; kvar finns nyanser som länge legat dolda under vinterns bleka lock.

Ljuset är klart, nästan genomskinligt och varje kontur framträder med en stillsam säkerhet.
Grenarna mot himlen, de smala skuggorna över marken, det lilla vattnet som samlas i hjulspår och blinkar till när solen träffar det.

Allt är ännu tidigt.
Kylan finns kvar i luften, och snön ligger kvar i skuggorna.
Men något har redan börjat förändras.
Ljuset bär på ett löfte, och färgerna håller det kvar, som en stilla försäkran om att vintern inte längre har sista ordet.
*
Vi önskar dig en fin lördag