Bara bilder

Vårdagjämning

Det är äntligen dagen då ljuset går jämsides med mörkret, som om världen drar ett djupt andetag och rätar på ryggen.

Just idag känns det faktiskt som vår.

Vid Kottlasjöns strand har spåren av bävrarnas arbete från hösten kommit fram igen. Grenar och stammar som legat dolda under snö och is ligger nu blottade, som små berättelser om envishet och förberedelse.

Någon sover i ett litet tält, kanske tränar personen för en bergsbestigning.
Kanske är tältet bara en tillfällig bas för något större, något som kräver både styrka och envishet.
Eller så är det tvärtom, kanske är det här själva målet, att sitta vid strandkanten och låta tankarna vandra fritt, utan krav på höjder eller prestationer.
Vem vet.
Det är just det som gör scenen så levande, att den rymmer både drömmen om toppar och vilan i det enkla.

Vårdagjämningen är ingen dramatisk vändpunkt, men den är en tydlig viskning.

Nu får det börja om.

Nu får det växa igen.

Och i det där nuet finns en sorts mild triumf, en påminnelse om att även det som varit fruset länge till slut släpper taget.

*

Vi önskar er en fin helg.

2026-03-21 14:19   Vibybo

Jag brukar alltid förvånas över hur stora flisor bävrar gnager, hur fort det går, även om de nu gillar snabbväxande (mjukare) träd. Lite extra dimension i de frusna löven. Min son brukade förr sova ute ibland, utan tält, men nu när han är 50 tror jag det är slut med det.

Svar från Turbo56 2026-03-21 17:53

Tack Stefan, vi går samma väg dag efter dag, men världen vägrar vara identisk.
Det vanliga ligger där som ett tunt skal och under ytan rör sig detaljerna som väntat på att bli sedda.
En skugga faller annorlunda, en boj verkar flyta i rymden, ett fallet träd ändrar färger beroende på morgonljuset och löven som har varit infrusna tinar fram och ligger på ett sätt som nästan känns avsiktligt.

Det handlar inte om mikrovärlden den som du fångar så bra, inte om att krypa närmare, utan om att vrida blicken en aning åt sidan.
Som om verkligheten bara behöver en liten vink för att visa en ny fasett och i den förändringen, i den där minimala förskjutningen, uppstår ett nytt motiv, fött ur det gamla, men ändå helt eget.

Jag känner att jag måste ta med ett makroobjektiv en dag, bara för att försöka finna ytterligare motiv i en annan dimension av den värld som Freja och jag ser varje dag.

Ha en fin kväll.

2026-03-21 17:07   Lena Holm

Bävrarnas framfart är imponerande även om den stökar till onödigt mycket ibland.
Hälsningar Lena

Svar från Turbo56 2026-03-21 17:43

Tack Lena, bävrarna gnager som om världen är deras att forma, som om varje träd bar en möjlighet.
Deras tänder ristar om landskapet utan tvekan, inte av trots utan av en stilla visshet, att det ska vara så, just nu, just här.

I deras arbete finns en rytm, en egen logik.
Vattnet omdirigeras, strömmar förändras och plötsligt har en ny verklighet uppstått, en som passar deras behov, deras stund på jorden.
De bygger inte för evigheten, bara för ögonblicket där deras vilja möter naturens mjuka motstånd.

Och i det ständiga gnagandet finns en sorts ödmjuk kraft, en påminnelse om att förändring ibland börjar med små tänder och envisa drömmar.

Ha en fin kväll.

2026-03-22 08:47   Bjarne

Vårdagjämningen är något speciellt och nästa helg kommer äntligen sommartiden! Ett vårtecken så gott som något. Det är något mer rymden i andra bilden och du har placerat solspedlingen och bojen fint intill varandra. Ljusa moln på himlen. Sista bilden är ett fint intimt landskap, lugnt och stilla. Så verkar även camparen ha det, även om det kan vara lite kallt intill den isbelagda sjön!
Hälsningar Bjarne