Söndag eftermiddag
Solen faller över marken i tunna, guldskimrande stråk och allt som varit grått börjar röra sig mot något mjukare.
Det är som om ljuset själv provar olika nyanser, testar dem mot huden, mot träden, mot himlen som plötsligt vågar vara blå igen.
Den bleka gröna tonen i gräset är fortfarande försiktig, men den finns där, en antydan, en början.
Buskens röda grenar brinner lite varmare i solen och solens reflexer i vågorna kastar tillbaka små glimtar av silver.
Det är en söndag som inte kräver något.
Den bara öppnar sig, som en målarduk där dagen själv drar de första penseldragen.
Marsfärgerna är aldrig skarpa, aldrig färdiga, men just därför känns de extra levande.
Som om världen håller på att minnas hur den ska blomma.
Inlagt 2026-03-23 17:43 |
Läst 178 ggr. |
Permalink









Hälsningar Lena
Tack Lena, jag tyckte att det var lite fint med löven som lystes upp av solen bakom och så solglittret i vågorna.
Ha en fin dag.
Tack Stefan, det där är ett av flera tillflöden till Kottlasjön, av något skäl så lockar det orörda och trots att det är mitt på Lidingö otämjda i scenen.
Den lilla busken vid strandkanten, är fortfarande klädd i fjolårets bleka blad. Men här när vårens första varma strålar faller över den, tänds de på nytt som om solen väcker minnet av grönska och värme.
Med vågornas glittrande ljus i bakgrunden skimrar bladen en sista gång innan de ger plats åt det som ska komma.
Vi önskar dig en fin vecka
HaD/Gunte..
Tack Gunte, Det var en bild jag inte kunde motstå.
Den lilla busken står vid strandkanten och håller kvar några av fjolårets blad, som om de ännu har något att säga.
I morgonljuset fångar de den första, skira vårglimten och lyser upp som små löften om grönska.
Vågorna glittrar i bakgrunden, som om de bekräftar det busken anar, att värmen är på väg, att allt snart ska börja röra sig igen.
Ett ögonblick av stilla samförstånd mellan land och vatten.
Ing-Marie