Stefan Tyrbo

Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

En grå dag med lite grönt

Regnet faller med en nästan omärklig tyngd, som om det inte riktigt bestämt sig för om det ska vara vinter eller vår.
Dropparna landar mjukt på marken, smälter sig in i det gulbruna landskapet som om de försöker väcka något som ännu sover.

Gräsytorna ligger som stora, dämpade dukar i jordens egna färger. Allt är stilla, nästan försynt, naturen väntar på en signal som ännu inte kommit.
Men i gläntorna dit ljuset når först, finns detaljerna som bryter av. Gröna strån som trotsar kylan.

En mossfläck som lyser som en viskning av liv mot den mörka stenen.

En knopp som svällt bara en aning, som om den prövar tanken på att öppna sig.

Guldspadlav som lyser på tallens bark. 

Luften är rå men inte ovänlig.

Det är en dag som bara ligger där, grå och genomdränkt, och ändå bär en antydan till grönt i sina veck.
Som om vintern själv börjar förstå att den snart måste släppa taget.
*
God natt.

Inlagt 2026-03-25 23:42 | Läst 199 ggr. | Permalink
2026-03-26 07:41   Lena Holm
Fin serie med det gröna som ett tema. Stammen är verkligen grön. Jag väntar på att marken ska börja skifta från brunt till aningen mer grönt, sedan brukar det gå väldigt fort.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2026-03-26 11:25

Tack Lena, det är som om ögat minns något kroppen nästan glömt.
Efter månader av grått, av frusna ytor och tystnad, börjar en hemlig hunger röra sig under huden. Inte efter värme egentligen, utan efter beviset på att världen fortfarande kan börja om.

Vi söker efter grönt för att det är färgen som inte ger upp.
Den första mossan som trotsar kylan, det gröna på trädets bark, en ensam knopp som spränger sig genom marken som om den bar ett löfte större än sin egen storlek.

I slutet av vintern söker vi efter grönt för att det är hoppets färg, det som bara finns där som en antydan om att livet fortsätter även när vi inte tittar.

Det är grått även idag och jag fortsätter att söka efter färger.

Ha en fin torsdag.
2026-03-27 11:10   Vibybo
Jag är förvånad över hur mycket knoppen spruckit upp, det är så många knoppar som tvekar denna vår, klokt med försiktighet då nätter kan frysa till. Kompositioner i färg och form ser jag, ett lingonris som redan synes har ett nytt blad, och den vackert färgade norrsidan av en tall.
Svar från Turbo56 2026-03-29 00:08

Tack Stefan, efter en lång vinter längtar jag efter vår och denna morgon gick jag ut med blicken sökande efter de första tydliga tecknen.
Jag ville se gröna spår som pekade framåt, som viskade att årstiden äntligen vänt.

Men marken var fortfarande försiktig, nästan blyg.
De gröna löftena var få, gömda eller ännu inte redo att visa sig. Så jag fick låta blicken vila på andra detaljer, en mjuk skiftning i mossan, en gren som bar en aning mer liv än igår, en ton av grönt som bara syns om man verkligen vill se den.

Det var inte mycket, men det räckte för att känna att våren väntar strax utanför synfältet.

Stefan



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Sony Höst Natur Färg

Kategorier

Kommentera senare