Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Rimfrost och morgonsol

Rimfrosten på gräs och buskar glittrade i morgonsolen, som om natten lämnat kvar sina egna små stjärnor i väntan på att dagen skulle samla in dem.
Solen tinar sakta upp nattens kyla, droppe för droppe, men ännu räcker värmen inte riktigt till för att isen på Kottlasjön ska släppa sitt grepp.
Den ligger kvar som ett tunt, trotsigt pansar över vattnet.

Albert, en av Frejas beundrare, kom springande längs stigen med en iver som bröt mot morgonens stillhet. Han gjorde allt för att fånga hennes blick, hennes minsta antydan till intresse. Men idag gled hennes uppmärksamhet undan, blicken var fäst på någonting långt borta.

Och så fortsatte morgonen, med frost som glittrade, is som vägrar släppa taget, och Albert som försökte, försökte, försökte, utan att lyckas.

Vi önskar er en skön helg.