Bara bilder

Dockussåpa på bästa sändningstid

Han har gjort det som ingen annan ens vågat drömma om.
Med en handrörelse, som om han drog i en osynlig tråd, har han kidnappat världens nyhetsflöden och förvandlat dem till sin egen privata dockussåpa.
En scen där kamerorna aldrig slocknar, där varje sändning blir ett avsnitt i ett drama han själv regisserar.

I denna märkliga teater får världsledare spela biroller, statister, ibland karikatyrer av sig själva.
Han kastar repliker som förolämpningar, låter förnedringen bli en sorts valuta, och den som inte nickar i takt med hans ord förvandlas till nästa måltavla.

Ekonomin, denna sköra organism, har han gjort till ett brädspel utan regler.
Monopol där han själv äger banken, gatorna, hotellen och rätten att slippa betala hyran.
När kortet säger ”Gå i fängelse” river han det itu och ersätter det med ännu en scen där någon annan får stå skamstock.

Och rollerna han delar ut… De är som hämtade ur en dålig tv-serie, där skådespelarna inte ens hunnit läsa manus.
Ändå förväntas de spela sina delar med övertygelse, som om världen vore en kuliss och verkligheten bara en kuliss bakom kulissen.

Allt detta i en värld som fortsätter snurra, trots att någon tycks ha tagit kontroll över strålkastarna och vägrar släppa taget.

*

Påskafton och vädret är antagligen orsak till texten ovan, de enda färger jag hittar är de som förra hösten lämnade efter sig.
Det är så mörkt att vi till och med tände ljus till frukosten.

2026-04-04 11:13   Bjarne

Jag delar till fullo dina tankar om det som händer i världen och denna vedervärdiga envåldshärskare. Han kastar verkligen in världen i ett mörker. Du återger också mörker, men ett vackert sådant i dina bilder. ja förutom hunden och ljusen förstås! Skönhet i det lågmälda och vissna löv.
Hälsningar Bjarne

Svar från Turbo56 2026-04-04 12:02

Tack Bjarne, detta är mitt första inlägg med politiskt innehåll, förhoppningsvis blir det mitt enda.
77,3 miljoner Amerikaner röstade på D.T och majoriteten av oss andra tycker ingenting eller mer eller mindre illa om honom.
Jag hör många som säger att de har slutat att titta på nyheterna, eftersom varje nyhetssändning oavsett kanal eller från vilket land de kommer handlar samma person som mobbar och beter sig allmänt illa.
*
Nu är det nog från mig om detta, jag ser fram emot nya promenader och mer livsbejakande inlägg.
Det är trots allt vår och det kommer en sommar.
Ha en fin Påskafton.
Stefan.

2026-04-04 13:15   morgondotter

en såpa
som
får ett abrupt slut
en dag

tvångströja
och
neslig avslutning

många liv förstörda
mycket natur och miljö
förorenad
total förvirring utan spelbräda

dom är fler i tågets första klass

här snöade det häftigt för några timmar sedan
naturens bilder, tack
/inger

Svar från Turbo56 2026-04-04 14:32

Tack Inger, dagens inlägg får ses som ett undantag från mig, jag undviker normalt politiska inlägg.
Freja (Jack Russel) och jag tar långa promenader varje dag, normalt vandrar/joggar vi i genomsnitt 15 km per dag, jag föredrar varma soliga dagar framför dagar som idag, när det snöar/regnar och är ganska kallt.
Vi önskar dig en fin Påskafton.

2026-04-04 15:14   mombasa

Jag delar till fullo Bjarnes svar i tråden.
/Gunnar S

Svar från Turbo56 2026-04-04 18:21

Tack Gunnar.
Jag tog med bilden på de brinnande ljusen som bärare av hoppet även när världen känns mörk och i mörkret brinner de klarare.
Små lågor som vägrar ge upp,
som påminner oss om att framtiden fortfarande går att tända.
Vi fortsätter framåt, steg för steg, bärande på hoppet som aldrig får slockna.

Vi arbetar vidare för det som vi tror på.

Ha en fin kväll.
Stefan

mombasa 2026-04-04 23:00

De brinnande ljusen är en fin bild av det hopp och tro vi har. Vi som envetet tror på en bättre värld. Hur vi nu väljer att gestalta den tron, med fotografi, måleri eller vilken sort av bilder det nu vara månde.
/Gunnar S

2026-04-04 21:01   mojje

Ja det är lite dokusåpa lite överallt nu, men vi fortsätter att hänga med det blir nog bättre. Jag kan känna att min kamera får mig att glömma eländet ibland. -Fina bilder du visar här och ha en fortsatt fin påsk.

Svar från Turbo56 2026-04-05 08:23

Tack Morgan, just nu känns det som att världen ligger i samma färgskala som bilderna, som marken utanför fönstret.
Grå, brun och tyst.
Som om allt håller andan.

Det är den där tiden på året då ljuset tvekar, då färgerna drar sig undan och lämnar oss med en känsla av att något gått i vila.
Men vi vet ju hur det fungerar.
Vi har sett det förut.
Cyklerna som rör sig genom naturen rör sig också genom oss, genom världen, genom allt som känns stort och svårt och ibland oöverstigligt.

Det kalla, färglösa är inte slutet.
Det är bara en paus.
En övergång.
Ett av naturens sätt att säga, håll ut, det kommer något annat sen.

Och kanske är det just så med världen också.
Med allt det som skaver, oroar, skymmer sikten.
Det går i vågor, i mönster, i återkommande rörelser som ibland känns som bakslag men som i själva verket är en del av något större.
Vi står i en vinter nu, men vintrar är aldrig eviga.

Under marken, under frosten, under allt det som ser dött ut, ligger fröna redan och väntar.
De tvekar inte.
De tvivlar inte.
De vet att deras tid kommer.

Och någonstans inom oss finns samma visshet.
Att ljuset återvänder.
Att färgerna hittar tillbaka.
Att världen, trots allt, rör sig mot något bättre igen.

Hoppet lever.
Inte som en storm, inte som ett rop, utan som en stilla glöd som vägrar slockna.
En påminnelse om att cyklerna fortsätter, att förändring är möjlig, att ljusare tider alltid ligger framför oss. även när vi inte ser dem än.

Nu ser vi fram emot nästa årstid.

Jag önskar dig en fin söndag.

2026-04-04 21:44   Vibybo

Ljusen står för hoppet, vår räddning. Annars är det avkopplande bekymmersfritt att fotografera skogens detaljer, men verkligheten utanför skogen finns ju där. Det du beskriver är politik, något jag avskyr av mitt hela jag. En man har trampat i rävsaxen, hans fiender ser möjligheter, Roms fall har startat bli synligt.

Svar från Turbo56 2026-04-05 08:11

Tack Stefan, detta är långt ifrån mina vanliga texter, men det finns morgnar då världen känns tunn som rispapper.
Då en enda nyhetssändning kan skära igenom vardagens tystnad och lämna en reva i det som nyss var helt.

Man sitter där med kaffet, fortfarande varmt, fortfarande doftande av något hemtamt och ändå känns det som om någon öppnat ett fönster utan att fråga, släppt in en vind som inte hör hemma i ens hem.

Det är märkligt hur någon långt bort kan kasta skuggor över människors liv, som om våra dagar vore kulisser att flytta runt på.
Vi har inte bett om det.
Vi har inte skrivit under på att våra hjärtan ska bära tyngden av andras nycker.
Och ändå gör vi det, gång på gång, för att världen är sammanvävd på ett sätt som ingen av oss riktigt valt.

Men mitt i allt detta finns något som vägrar ge upp.
En glöd som inte låter sig kvävas.
Hoppet, trotsigt, envis, nästan trotsigt barnsligt om att mänskligheten kan bättre än så här.
Att vi kan lära oss att inte riva sönder varandras liv med våra handlingar.
Att vi kan bygga något som håller, något som inte brister vid första stormby.

Och kanske är det just i den där morgonen, när något går sönder, som man också märker att man fortfarande bryr sig.
Att man fortfarande tror på en värld som kan vara mildare än den är.
Det är inte rätt, det som sker.
Men det är rätt att fortsätta hoppas.

Jag önskar dig en fin söndag

2026-04-05 09:05   syntax

Som man ropar - får man svar! Trump-kritik torde vara det lättaste som finns i dagsläget.
Men - när jag läser dina svar på kommentarerna, förstår jag nog hur du menar.

Svar från Turbo56 2026-04-05 10:10

Tack Peter, politisk agitation är inget som jag vill ägna mig åt i bloggen, inlägget var en engångsföreteelse.

Det sägs att vi lever i en skön ny värld.
En värld där allt är uppkopplat, tillgängligt, transparent.
Men ibland känns det som om ljuset bländar mer än det lyser upp.
Som om klarheten döljer något annat en tyst kontroll, osynliga händer drar i trådarna.

Makt har alltid funnits, men nu har den fått nya former.
Den bär inte längre krona eller uniform, den bär algoritmer och flöden.
Den talar med mjuka röster, med bilder som blinkar förbi, med ord som formar våra tankar innan vi hinner tänka dem själva.

Friheten krymper inte med ett slag, den krymper med små steg.
Ett klick här, en inställning där, en vana som blir till beroende.
Och plötsligt har vi vant oss vid att någon annan vet mer om oss än vi själva gör.
Att våra val redan är förutsedda innan vi gör dem.

Demokrati, ett vackert ord som inte skall tas för givet, demokrati är ingen självklar rättighet.
Den är bräcklig som glas och varje generation måste blåsa liv i den på nytt.
Den kräver mer än röster, den kräver närvaro, ansvar, mod.
Att våga se, våga ifrågasätta, våga stå kvar när det blåser.

Vi måste verka mot det som tystar, mot det som styr utan att synas.
Mot den bekväma likgiltigheten som smyger sig in när allt känns för stort.
För utan engagemang vissnar demokratin, inte i ett rop, utan i en suck.

Men hoppet lever.
Det gör det alltid.
I varje människa som vägrar blunda, i varje tanke som söker klarhet, i varje handling som säger:
Jag tror på friheten.
Jag tror på oss.

syntax 2026-04-05 11:47

Har man väl släppt anden ur flaskan, så är det lögn att få den tillbaka igen.
Då frågar sig vän av ordning: "Varför släppte ni ut anden, era dumma djävlar??"
Saken är väl den att människan är så funtad. Kan något göras, så måste det nödvändigtvis göras. Kan man exempelvis konstruera en atombomb - så måste man nödvändigtvis smälla av den - och kremera ett stort antal människor.
Det var landsmän till det nuvarande problemet som gjorde så.
Monica Zetterlund sjöng i en revy för länge sedan: "...Amerika var snällt".
I helsike heller!