Stefan Tyrbo

Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Nu är den här

Våren står redan i dörröppningen, mjuk och försiktig, som om den ännu inte vågar kliva helt in.
Blomningstiden har tänt sina första ljusa lågor i marken och luften bär den där stilla förväntan som alltid kommer innan allt brister ut.
Snart är det sommar, snart ropar vattnet efter tassar och fötter som vill doppa sig,
men ännu dröjer årstiden, ett ögonblick av stilla hållning, som om världen samlar mod innan den tar det stora steget in i sommaren och värmen.

Inlagt 2026-04-14 22:55 | Läst 180 ggr. | Permalink
2026-04-15 06:41   RolfEric
Hunden är ett återkommande motiv i bilderna. Som om den insisterar på sin närvaro.
Blommor, fuktig jord, ruttnande löv från förra året – allt detta möter den och lägger märke till. Med nosen nära marken lever den redan i en annan version av samma vår. En värld uppbyggd av dofter, spår, berättelser som aldrig syns men som ändå finns överallt.
Snart är det sommar, snart ropar vattnet efter tassar och fötter som vill doppa sig, men ännu dröjer årstiden. Ett ögonblick av stilla hållning, som om världen samlar mod innan den tar steget in i värmen.
Hunden stannar. Sniffar. Väntar.
Vad är det den vet som vi inte uppfattar? Vilka lager av verkligheten passerar rakt genom oss men träffar den med full styrka? Under dess yta finns ett annat medvetande, ett annat sätt att vara i världen. Inte abstrakt, inte analyserande – men djupt närvarande.
Vi ser ytan: pälsen, rörelsen, blicken.
Men under ytan pågår något annat. Ett ständigt flöde av information, ett landskap av lukter som berättar om vilka som varit här, vad som hänt, vad som är på väg att ske.
Kanske är det därför hunden återkommer i bilderna. Inte som symbol, inte som sällskap, utan som påminnelse. Om allt vi inte ser. Om allt som finns runt oss, under ytan, medan vi tror att vi upplever världen fullt ut.
Svar från Turbo56 2026-04-15 09:17

Tack för din fina kommentar, Freja är min guide på promenaderna.

Hon går före mig som om hon bär en hemlig karta i kroppen, en karta ritad av dofter, spår och sådant som bara hon kan läsa. Jag följer henne, inte som en ägare utan som en gäst i hennes värld. Varje steg hon tar är en inbjudan, varje sväng en chans att se något jag annars skulle gå förbi.

Hon är upptäckaren, äventyraren, den som vet att världen inte är en rak väg utan ett myller av möjligheter. När hon stannar, stannar jag. När hon lyfter nosen mot vinden, lyfter jag blicken och försöker förstå vad hon redan vet. Hon leder promenaderna, men det är jag som får upptäcka världen på nytt.

Genom henne blir trottoaren ett landskap, skogen ett mysterium, och varje dag en chans att börja om. Hon tar mig med in i sin verklighet, där allt är närmare, tydligare, mer levande. Och i hennes sätt att se världen lär jag mig att se min egen lite bättre.

Därför får hon en bild om dagen, det är hennes värld.

Stefan
2026-04-15 14:30   Erik Madsen
Hej Stefan T.
Det finns en poet gömd inom dig - jag gillar det.
Ja, det finns små vårtecken här i Roskilde också, men det krävs fortfarande några högre temperaturer innan jag vil ge mig ut med handikappskotern.
Det är ett bra sätt att använda Frejas färdigheter.
Det är en väldigt fin och varierad serie - jag gillar den.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Turbo56 2026-04-15 22:42

Tack Erik, kanske ingen poet men jag tycker om att skriva och särskilt när jag kan komplettera bilder och text.
Visst är det härligt med en vårmorgon när luften känns sval men mjuk, fylld av löften som ännu inte hunnit ta form.

Att vandra genom morgonen, att låta stegen sjunka in i en värld som precis vaknat.
Att vandra genom en värld där träden står som nyvakna väktare, med grenarna skimrande av nattens sista fukt.
Att höra fåglarna prova sina röster, trevande först, sedan allt modigare, som om de tillsammans försöker minnas melodin av en årstid som återvänt.
Att känna dofter av jord som tinat, av knoppar som sväller, av allt som vill fram.

Våren är inte bara en årstid.
Den är en rörelse, en viskning, en påminnelse om att allt kan börja om.

God natt
Stefan



(Visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Sony Höst Natur Färg

Kategorier

Kommentera senare