Bara bilder
Nyanser av grönt
En isande polarvind drar fram över landet, skarp som glas mot huden, den bär med sig en kyla som tycks komma från världens yttersta kant.
Marken håller andan under nattens rimfrost och träden tycks tveka, som om också de undrar om våren kommit för tidigt.
Ändå söker blicken det gröna.
De späda nyanserna som ännu bara anas, ett skimmer av liv i gräsets kant, en knopp som svällt i tysthet, björkarna som skiftar i ljusgrönt, ett lövskott som trotsigt vecklar ut sin ömma grönska mot den hårda vinden.
Våren är inte bara värme, den är envishet.
Den är det sköra som trotsar det hårda, det mjuka som långsamt besegrar det stränga.
När vi går i där kylan, med vinden som skär genom märg och ben, söker jag vårens gröna löfte, de första tecknen på att livet redan börjat sitt återtåg mot ljuset.











Det här är några väldigt vackra bilder du visar oss här. Jag tycker att nummer 5 och 6 sticker ut lite mer och visar tecken på vårens tidiga ankomst.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack Erik, det var bilder som jag inte kunde motstå.
Ur den torra stammen, sprucken av tid och väder, sticker de första små bladen fram.
Tunna som andetag, men med en styrka som inte tvekar.
De bryr sig inte om gårdagens kyla, inte om barkens trötthet eller grenens minnen.
De bara öppnar sig.
Som om livet själv rest sig på tå och viskat - det fortsätter.
Alltid.
Jag önskar dig en fin dag.
Stefan
https://youtu.be/0VNlbvPi_RQ?si=fonMn7Hv79oUVat_
/inger
/
Tack Inger, just denna dag behövde jag inte leta efter ett tema.
Grönt låg redan över världen som en stilla överenskommelse, i ljuset, i marken, i varje knopp som bar sin egen tysta visshet.
Det var som om färgen själv hade gått ut före oss, pekat vägen, och sagt -
här finns temat för dagen.
Och vi följde, utan tvekan, in i morgonens mjuka skiftningar av grönt.
Ha en fin måndag.
Srefan
Hälsningar Lena
Tack Lena, vi går ut utan att veta vad dagen vill säga.
Stegen är lätta, Freja tar täten och jag följer med.
Ibland ligger temat där redan från början, som en viskning i luften, en färg som dröjer kvar i ögonvrån och ber om att bli följd.
Andra dagar kommer det smygande.
Ett ljus som faller snett över en sten.
En gren som pekar ut en riktning.
En fågel som bryter tystnaden just i rätt ögonblick.
Men denna morgon var det grönt som talade först.
Inte högljutt, inte triumferande, bara självklart.
Som om världen redan bestämt sig innan vi hunnit tänka.
Som om allt vi behövde göra var att gå, se, och låta färgen bära oss vidare.
Nu är det måndag och jag önskar dig en fin vecka.
Stefan