Stefan Tyrbo

Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Vårmorgonens detaljer

Dagen öppnar sig långsamt, i skogens skrymslen ligger nattens kyla kvar, men i varje detalj anar man värmen som är på väg.

En mossklädd del av en fallen trädstam vilar som ett minne av vinterns tyngd, men mossan omkring den lyser redan i en djupare grön ton. Den drar in ljuset, håller det kvar, som om den vet att dagarna redan är längre än nätterna.

Freja står stilla ett ögonblick, öronen spetsade, blicken fylld av den där rena nyfikenheten som bara morgonen kan väcka. Det är som om den hör årstidens rörelse innan vi gör det, som om den känner hur marken mjuknar under tassarna.

En grankvist bär ett löv från förra året, det är torrt och tunt men fortsätter att vara en del av helheten.

Allt är i förändring, men inget har bråttom.

Grästuvan reser sig ur marken, fuktig av nattens kyla och redo att torka i solen som snart ska komma.

Längst ut på en torr gren hänger en kotte, fortfarande stängd, fortfarande väntande. Den håller fast vid sitt löfte om sommar, men ännu är det vårens stilla andetag som råder.
*
Vi önskar er en fin Valborgsmässoafton.

Inlagt 2026-04-29 23:02 | Läst 181 ggr. | Permalink
2026-04-30 13:32   Margareta Cortés
Tack för titten! Det är något rofyllt med att se naturen så här nära. Man blir påmind om att stanna upp och titta på de små tingen nästa gång man själv går förbi en mossa eller en tuva.
Svar från Turbo56 2026-04-30 16:35

Tack Margareta, med Freja som vandringsledare blir jag mer uppmärksam och så måste jag variera mig, vi går samma stigar varje dag.

Jag ville framhäva vårens detaljer, de som bara stannar några dagar
innan de löses upp i nästa skiftning av ljus och färg.

Allt förändras så snabbt nu.
Nya former, nya nyanser, nya löften.
Och med det korta skärpedjupet försöker jag hålla kvar det som annars skulle försvinna innan jag ens hunnit blinka.

Ett ögonblick av vår, fångat precis innan det blir något annat.

Jag önskar dig en fin Valborgsmässoafton.
2026-04-30 20:46   Iwa
Fina detaljer. Gillar särskilt puffbilden.
/per
Svar från Turbo56 2026-04-30 22:06

Tack Per, den där tuvan har jag spanat på många gånger.

Grästuvan står där som om den just rest sig ur marken, rufsig och trotsigt levande, som en oborstad hund som ännu inte bestämt sig för om den ska skaka av sig natten eller bara stå kvar och känna in morgonluften.

Den lutar lite åt sidan, som om vinden försökt kamma den men gett upp halvvägs. Stråna pekar åt alla håll, envisa och fria, fyllda av den där råa energin som bara tidig vår kan ge. Marken runtom är fortfarande fuktig, fortfarande tung av vinterns sista andetag, men tuvan bryr sig inte. Den sticker upp ändå, oberörd, otämjd.

Det är något nästan charmigt i dess oordning. Som en följeslagare som inte behöver vara perfekt för att vara älskad.
En liten naturens varelse som säger, här är jag, som jag är och det räcker.

Jag önskar dig en fin Valborgsmässoafton och an skön helg.
Stefan



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Natur Färg Sony Höst

Kategorier

Kommentera senare