Stefan Tyrbo

Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Allt börjar om igen

Vi tar som vanligt dagens första promenad i gryningen, solen stiger på himlen och äppelträden har just börjat öppna sina första ljusa kronblad, tunna som viskningar. Blommorna står där som små ljuslågor i grenverket, sköra men orubbliga och när vi går förbi känns det som om deras doft redan vet mer om dagen än vi gör.

Vid den gamla bryggan stannar vi, spikarna har börjat resa sig ur det grånade träet, som om bryggan själv sträcker på sig efter en lång vinter, knarrar lite, minns somrarna som varit.

Vi fortsätter en liten bit och Freja hoppar upp på sin vanliga sten, spanar ut över vattnet som om hon vaktar gryningen.

När vi kommer fram till Kottlasjön så är den spegelblank, så stilla att världen känns dubblerad, himlen både ovanför och under oss.
En fågel ritar en ensam cirkel i luften och dess spegling följer med i det tysta djupet.

Och vi går vidare längs stigen, medan ljuset sakta vecklar ut sig över dagen, som om det vill säga:
Se, allt börjar om, även idag.

Inlagt 2026-05-18 23:14 | Läst 113 ggr. | Permalink
2026-05-19 09:45   gunte
En väldigt trevlig morgon när t.o.m spikarna vill upp..
Spegelblankt var ordet..
HaD/Gunte..
Svar från Turbo56 2026-05-20 00:35

Tack Gunte, det är någonting speciellt med den gamla piren.
Spiken står där som en liten sanning,
rostig men orubblig,
en påminnelse om att vissa saker bär oss
just för att de inte längre glänser.

Stefan



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Sony Höst Natur Färg

Kategorier

Kommentera senare