Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Möte i skogen

Vi gick vår vanliga väg, den som följer strandlinjen som en mjuk parentes mellan vattnet och villorna.

Svanarna dök upp som de brukar,
tysta, självsäkra, med den där nästan kungliga likgiltigheten.
De kastade en snabb blick mot oss, en blick som alltid säger samma sak, jaha, är det ni igen.
Sedan gled de vidare, som om de bar hela morgonens värdighet på sina ryggar.

Men dagens verkliga möte väntade längre in, där stigen smalnar av och träden står tätare.
Där stod rådjuret, stilla som en tanke som inte vill försvinna.
Öronen spetsade, blicken fäst vid oss, inte rädd men vaksam,
som om det försökte avgöra om vi hörde hemma i dess värld
eller bara passerade genom den.

Vi gick förbi i långsamma steg,
och rådjuret följde oss med ögonen tills skogen tog oss tillbaka.
Ett ögonblick av ömsesidig iakttagelse.

Inlagt 2026-05-22 18:15 | Läst 123 ggr. | Permalink
Så bra bild av råbocken! Som Du skriver "inte rädd men vaksam". Hade den varit tveksam, så hade han visat sin bredsida för att se större ut och för att imponera. Hälsningar Wolfgang
Svar från Turbo56 2026-05-24 09:42

Tack Wolfgang, mötet blev som ett stilla andetag i skogens egen rytm.
Rådjuret stod där mellan mossans mjuka kuddar, som om det vuxit fram ur grönskan själv.
Vi stannade och tystnaden vecklade ut sig mellan oss.
Ingen rädsla, ingen brådska, bara ett ordlöst samförstånd.
Ett ögonblick där världen höll sig alldeles stilla,
där våra blickar möttes och erkände varandra som varelser av samma morgonljus.
I den stunden kändes det som om skogen öppnade en hemlig dörr
och lät oss kliva in.
*
Vi önskar dig en fin söndag.
Det är fin vår i dessa bilder, men rådjuret är pricken över i. Ögonkontakten är härlig och det är ovanligt att de står kvar. Ni måste ha förmedlat en känsla av 'ofarlighet'.
Hälsningar Bjarne
Svar från Turbo56 2026-05-24 09:46

Tack Bjarne, det finns något magiskt i dessa stunder,
när ett djur lyfter blicken mot oss och världen drar ihop sig
till ett enda ögonblick av respektfull närvaro.

Vi rör oss varsamt, låter stegen mjukna
och jag tror att de känner att vi kommer utan krav,
utan hot, bara som medvandrare i deras rike.

Rådjuret stod kvar en sekund längre än nödvändigt,
som om det vägde vår avsikt och fann den god.

I den tysta utväxlingen av blickar fanns ett ordlöst samförstånd,
en liten glipa i tiden där människa och skogsvarelse delade samma andetag.

Ha en fin söndag.
Mycket fin bild på råbocken. Det är ofta så man ser den. Stående stilla. Undrade vem man är och vad man kan tänkas vilja.

Hälsningar Jörgen
Svar från Turbo56 2026-05-24 09:49

Tack Jörgen, möten i skogen är alltid små under, de blir till tysta avtal mellan två världar.
Vi stannar, andas långsamt och visar respekt, i den stillheten speglas något gammalt och heligt.
Rådjuret står som en vakt vid mossans kant, ser oss med lugna ögon och jag tror att det känner vår vördnad.
I det ögonblicket blir vi lika, två varelser som delar samma ljus, samma tystnad, samma ömsesidiga erkännande.

Ha en fin dag.
Stefan
Det känns fint när man kan möta vilda djur på det sättet. Jag hade ett liknande möte då jag promenerade genom vårt bostadsområde sent i går kväll. Den bocken stannade upp under en gatlykta och tittade på mej en stund innan den tassade in i skogen igen. Det hade inte blivit en så fin bild som du fick men känslan fanns där.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2026-05-24 09:53

Tack Lena, Möten i skogen är möten mellan två världar, där respekt för djuren är den enda valuta som betyder något.

De ser på oss utan rädsla, bara med den där nyfikna vaksamheten
som djur visar när de känner att vi kommer utan krav,
utan hot, bara med vår vördnad.

Jag tror att djuren känner när vi kliver in i deras värld med varsamhet.
I det ögonblicket suddas gränsen ut mellan oss,
vi är varelser som delar samma ljus,
samma tystnad, samma ömsesidiga erkännande
i en skog som håller oss båda i sin hand.

Njut av söndagen.
Stefan



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver