Bara bilder
Möte i skogen
Vi gick vår vanliga väg, den som följer strandlinjen som en mjuk parentes mellan vattnet och villorna.
Svanarna dök upp som de brukar,
tysta, självsäkra, med den där nästan kungliga likgiltigheten.
De kastade en snabb blick mot oss, en blick som alltid säger samma sak, jaha, är det ni igen.
Sedan gled de vidare, som om de bar hela morgonens värdighet på sina ryggar.
Men dagens verkliga möte väntade längre in, där stigen smalnar av och träden står tätare.
Där stod rådjuret, stilla som en tanke som inte vill försvinna.
Öronen spetsade, blicken fäst vid oss, inte rädd men vaksam,
som om det försökte avgöra om vi hörde hemma i dess värld
eller bara passerade genom den.
Vi gick förbi i långsamma steg,
och rådjuret följde oss med ögonen tills skogen tog oss tillbaka.
Ett ögonblick av ömsesidig iakttagelse.






Tack Wolfgang, mötet blev som ett stilla andetag i skogens egen rytm.
Rådjuret stod där mellan mossans mjuka kuddar, som om det vuxit fram ur grönskan själv.
Vi stannade och tystnaden vecklade ut sig mellan oss.
Ingen rädsla, ingen brådska, bara ett ordlöst samförstånd.
Ett ögonblick där världen höll sig alldeles stilla,
där våra blickar möttes och erkände varandra som varelser av samma morgonljus.
I den stunden kändes det som om skogen öppnade en hemlig dörr
och lät oss kliva in.
*
Vi önskar dig en fin söndag.
Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne, det finns något magiskt i dessa stunder,
när ett djur lyfter blicken mot oss och världen drar ihop sig
till ett enda ögonblick av respektfull närvaro.
Vi rör oss varsamt, låter stegen mjukna
och jag tror att de känner att vi kommer utan krav,
utan hot, bara som medvandrare i deras rike.
Rådjuret stod kvar en sekund längre än nödvändigt,
som om det vägde vår avsikt och fann den god.
I den tysta utväxlingen av blickar fanns ett ordlöst samförstånd,
en liten glipa i tiden där människa och skogsvarelse delade samma andetag.
Ha en fin söndag.
Hälsningar Jörgen
Tack Jörgen, möten i skogen är alltid små under, de blir till tysta avtal mellan två världar.
Vi stannar, andas långsamt och visar respekt, i den stillheten speglas något gammalt och heligt.
Rådjuret står som en vakt vid mossans kant, ser oss med lugna ögon och jag tror att det känner vår vördnad.
I det ögonblicket blir vi lika, två varelser som delar samma ljus, samma tystnad, samma ömsesidiga erkännande.
Ha en fin dag.
Stefan
Hälsningar Lena
Tack Lena, Möten i skogen är möten mellan två världar, där respekt för djuren är den enda valuta som betyder något.
De ser på oss utan rädsla, bara med den där nyfikna vaksamheten
som djur visar när de känner att vi kommer utan krav,
utan hot, bara med vår vördnad.
Jag tror att djuren känner när vi kliver in i deras värld med varsamhet.
I det ögonblicket suddas gränsen ut mellan oss,
vi är varelser som delar samma ljus,
samma tystnad, samma ömsesidiga erkännande
i en skog som håller oss båda i sin hand.
Njut av söndagen.
Stefan