Stefan Tyrbo

Bara bilder

Inläggen är som små fönster in i dagen, där bilder och ord tillsammans bär läsaren med på vandringar, upplevelser och stämningar. Små glimtar av dagens händelser där bilderna får tala först och orden följer som fotsteg i sanden. Jag försöker ta er med, inte bara visa. Låta er känna hur marken lutar svagt under våra vandringar, hur vinden drar i jackärmen, hur tystnaden ibland är det mest talande av allt. Varje bild är ett andetag. Varje text en rörelse, en tanke som sträcker sig ut och bjuder in till att gå bredvid en stund. Det är inte bara platser vi passerar, utan ögonblick som vill stanna kvar. Ett ljus som faller på ett sätt som bara händer en gång. En stig som slingrar sig som om den minns oss. En känsla som inte låter sig fångas helt, men som ändå vill bli delad. Så jag skriver. Jag låter bilderna bära det de kan och låter orden fylla mellanrummen. Tillsammans blir de en karta över dagen, en liten resa som vi gör tillsammans, steg för steg, tanke för tanke.

Nya sommarminnen

Bilderna viskar om början på något nytt, ett stilla kapitel som öppnar sig i Roslagen, där jag har köpt en ny plats att landa i, ett sommarhus där dagarna får mjukare kanter.

Morgonpromenaderna tar sin form här,
vi går förbi hagar där gräset ännu bär nattens fukt, förbi gamla byggnader som lutar sig mot tiden utan att brista, som om de vaktar över oss.
Freja tassar leder oss fram på bryggorna, nosar efter dagens första berättelser och havet ligger där nere, redo att spegla himlen oavsett vilket humör den vaknat med.

Allt känns nytt men samtidigt redan vårt, båtarna som vilar i marinan, staketet som håller kvar grönskan, de röda husen som blinkar av sommarminnen och det moderna huset som nu är hem, ett ankare i sommarljuset.

Det är här sommaren börjar om, varje morgon, varje steg, varje glimt av havet som väntar.

Inlagt 2026-06-22 22:35 | Läst 176 ggr. | Permalink
2026-06-22 23:36   Måns H
Ett Eurohus som lätt förklätt smyger sig in i Roslagsmiljön! Grattis till att få landa så! En gång i tiden hade mina föräldrar stuga på Vätö, sen uppgraderad till Finnbohus, minns då vi åkte norrut från Stockholm och spanade på vädret, påfallande ofta mer sol utåt kusten. Fina somrar där, mina barn lärde sig simma direkt och så hade föräldrarna båt också . först en stor roddbåt köpt på kustbevakningen auktion sen segelbåt. Av trä!
Svar från Turbo56 2026-06-23 13:53

Tack Måns, huset är inte det som jag har sökt efter, jag ville ha en gammal kyrka, prästgård eller annat hus med stora öppna ytor, efter några år av sökande har jag gett upp och det blev detta i stället.

Vi ser fram emot att skapa nya minnen från somrar som kommer, med barn och barnbarn, alla får plats i huset, det är viktigt.

Det blir nya resor mot Roslagen med blicken mot himlen, hoppet om ljuset som alltid verkar starkare vid kusten.
Barn som lär sig simma där vattnet möter friheten,
åror som skär genom stilla ytor, segel som fångar vinden vidare ut.
Allt det där ser vi fram emot att uppleva
inte i huset eller båtarna,
utan i rörelsen, i sommaren,
i det som fortsätter att bära oss framåt och skapa nya minnen.

Stefan
2026-06-23 06:17   pdahlen
Verkar vara en utmärkt plats att koppla av i. Plåtarbetet ser lite konstigt ut på finhuset, som det har slagit sig i värmen, man borde ha kunnat gjort en vackrare beklädnad
Svar från Turbo56 2026-06-23 13:30

Tack Peter, jag råkade a bilden när solen speglades i plåten, den ser bra ut i annat ljus, tak och plåt är bytt för något år sedan.
Herräng i norra Roslagen är en ny plats för mig, men det känns som en bra plats för fritidsboende.
Stefan
2026-06-23 07:35   Lena Holm
Grattis till ditt nya sommarhus. Det ser stort ut men också mysigt på ett lite annorlunda sätt. Bra mycket mer än en sommarstuga. Hoppas ni kommer att trivas. De rätta inslagen ser ju ut att finnas inom promenadavstånd.
Hälsningar Lena
Svar från Turbo56 2026-06-23 13:43

Tack Lena, Herräng bär sin historia i marken, i tystnaden efter järnet.
De gamla gruvorna vilar, men andas fortfarande under ytan.
Bakom huset ligger ett av gruvhålen, stilla och mörkt, fyllt av vatten som minns.

Bakom huset ligger ett av ortens gruvhål, fyllt till brädden av stilla, mörkt vatten.
Det sägs att den som bodde här före oss gick ner dit varje morgon,
lät kroppen bryta ytan och simmade genom det djup som en gång var arbete och slit.
Som om platsen fick en annan rytm i deras andetag,
som om gruvan för en stund blev något lättare att bära.

Nu är vattnet stilla,
men jag kan nästan se rörelsen komma tillbaka,
en ensam simtur genom historien,
där varje tag suddar ut gränsen mellan då och nu.

Våra vandringsvägar löper genom ett landskap där tiden lagt sig i lager,
spår från fötter som gått långt före våra,
marken som minns mer än den visar.
Vi vandrar mellan då och nu,
över klippor, genom skog, ut mot öppet vatten.
Luften bär doften av salt och sommar
stegen för oss längs kusten, där horisonten alltid väntar.

Mot Singöfjärden öppnar sig allt,
ljuset, vinden, det stilla som aldrig är helt stilla.
Och jag förstår att vägarna inte bara leder framåt,
utan också tillbaka,
till det som en gång formade platsen.

Det kommer att vara en bra plats för rekreation och umgänge.

Stefan
2026-06-23 13:37   Bjarne
Vilket fantastiskt fint hus! Det måste vara jättekul att upptäcka nya omgivningar också och det kommer säkert mycket mer bilder på det. En fin småbåtshamn, vacker klassisk gärdesgård och så har vi fina Freja på bryggan! Härligt alltihop.
Ha en bra dag!
Bjarne
Svar från Turbo56 2026-06-23 14:06

Tack Bjarne, Herräng växte fram ur järnet, ur mörka schakt och hårt arbete.
Gruvan var verksam från 1500-talet till mitten av 1960-talet.

Det var en bruksort där berget öppnades och gav ifrån sig sin tyngd,
dag efter dag, år efter år.
När gruvorna tystnade blev något kvar,
en stillhet som bär spår av allt som varit.
Husen står kvar i utkanten av det förflutna,
och marken under dem minns fortfarande stegen från dem som levde av det som en gång dolde sig i djupet.
Det är inte bara en plats,
utan en efterklang,
av arbete, tid och liv som sakta sjunker in i landskapet.

Idag är Herräng en populär sommarort.
Det som en gång var järnets tyngd blir till ljus, bad och öppna dagar vid havet.
Gamla spår finns kvar i marken,
men nu fylls de av skratt, av steg mot stranden, av salt luft som lättar allt.
Här möts då och nu i samma andetag
och platsen som en gång levde av arbete,
lever vidare i somrar som aldrig riktigt vill ta slut.

Stefan
2026-06-23 14:28   mojje
Spännande, det kommer garanterat bli ett fint kapitel. Ser ut som det finns mycket fint att se.
Svar från Turbo56 2026-06-24 08:28

Tack Morgan, det är mindre än en vecka sedan vi fick nycklarna, så vi har en hel del att utforska.
Ha en fin vecka.
Stefan

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Natur Färg Sony Höst

Kategorier

Kommentera senare